Pyssel och bedömning

Trevlig Tisdag! Här springer veckorna ifrån mej och vi försöker få huset i skick..med det menar jag att det är mycket som ska skruvas ihop och då blir det på kvällstimmarna för mannen, det liksom faller  sig naturligt för honom…själv är jag ingen hejare på att skruva. Kan, kan jag väl men effektivt….? Heh, vet att han gör det så mycket snabbare så gör hellre andra grejer om vi säger så. De senaste dagarna har varit lite mer blåsiga och behagligare och man kan vara utomhus utan den där stickiga, heta känslan.

Har precis avslutat samtalet med min tutor angående den sista skolarbetet  och jag kan vara nöjd! Att jag lite fuskat mej igenom research delen kunde man ju ana..(inget han insåg, utan trodde det berodde på min dåliga tid..) 😉 .. De var nöjda att jag frångått det fotografiska målandet och använde mej av djärva färger och att jag målade när jag målade och tecknade när jag tecknade, många målar när de tecknar och det kanske iof blir lite bättre resultat på det viset…Mina teckningar är inte min starka sida och jag har ju inte hållit på med det mycket heller (utan blev mer eller mindre tvingad till det ) så, inget nytt under solen så. Så somsagt mer mot “using my senses” och snart kommer ett mail med olika konstnärer de tycker jag ska titta närmare på (alltid bra med tips!).  Mitt målarrum (får jag nog kalla det snarare än ateljé) håller också på att ta sig…tejpat golvet fullt av paffskivor så jag kan rådda bäst jag vill. =)      Drar igång där efter sommaren.

Ikväll ska tälttaket upp på altanen (så soffgruppen blir i skugga) och man kan sitta där även dagstid,  det ser jag fram emot. Efter att soffan anlänt kan man alltså nu sitta ute och njuta efter att mörkret fallit. Det är så otroligt fint med alla lampor från husen och inga mygg! En av de stora fördelarna här.

Har också äntligen fått ändan ur vagnen och beställt en skylt som ska sättas upp vid vägen hemma på Föglö. Så alla vet när det är öppet i sommar.  Sen får man såklart höra av sig om andra tider och komma överens. Men eftersom jag jobbar lite också inom vården så blir det så här kompromissat denna sommar.

Nu tillbaka till Tove och arbetet. Har alltid förr skrivit direkt på engelska och jag har fått välja och väga orden men nu fick jag tipset att skriva på svenska och sen översätta, så då provar jag så denna gång. Google translate kan säkert hjälpa mej endel med endel ord jag kanske inte skulle ha valt osv. annars är ju google translate inte mycket värt men att ev komma på nåt ord till mitt engelska vokabulär kanske vore bra! Hej, ha det gott!

 

 

 

 

 

Sommardrömmar….

Tält, kanot, ett liv på stranden drömmer jag om i sommar. Robinson, liksom. Vara vaken länge inpå natten, sitta på stranden intill elden och se på stjärnorna. Stranden. Där ska hända endel i sommar. Där finns en bastu och ett vildmarksbad nu ska det bli ännu lite hemtrevligare.  Mitt munspel, måste jag packa. Det låter väl harmoniskt?  Lite snusmumrik liksom (från mumin).  Jag och munspelet. Det blir en annorlunda sommar. En sommar där familjen är lite splittrad eftersom min man måste pendla lite emellan Spanien- Åland. Låt värmen hålla i sig hela sommaren nu bara. En nordisk, varm, myggfri sommar drömmer jag om. Just det. Kan bli en dröm. Myggorna….vill inte tänka på dessa otyg.

Endel kommer jag också att jobba inom vården i juli och augusti..så kommer jag att ha gårdsateljen öppen lite..måste idag sitta ner och planera öppettiderna och se till så jag får en skylt upptryckt.  Under den tiden målar jag också så två flugor i en smäll liksom. Sen kommer oxå hästarna hem. Funderar lite om vi sku dra upp en sommarhage nere runt bastun (vid stranden) så är de nära inpå. Medan jag skriver inser jag mer och mer att tidsoptimisten sitter här och skriver. Jobba, rida häst, köra ponny, ha ateljén öppen…när tror jag det blir sitta med fötterna i havet och spela munspel? Haha. Så där är det. Men har ändå tänkt vara lite “stationerad” där nere så då blir det strand.

Barnen får i alla fall en lång, ledig efterlängtad sommar med sina vänner. Fotbollsskola. Sim och stoj från bron. De har blivit så gamla nu att de älskar att hoppa rakt ner i sundet från den 4 m höga bron. När jag var liten kunde man simma ut till någon sandskuta och hoppa från kanten där.  Tänk om man haft ett sådant ställe som intill Degersunds bron. Wow.

Idag är det fredag!! Få se om det då blir restaurang besök ikväll eller imorgon kväll..här i Spanien kan man ju faktiskt äta ute utan att det kostar skjortan för en hel familj. Våra restaurangs notor brukar landa på runt 40-50 euro inklusive drycker. En orsak till att älska Spanien!

“Mumintrollets pappa längtade efter sin familj och efter sin veranda. Han tyckte  plötsligt att först där skulle han kunna vara just då fri och äventyrlig som en riktig pappa ska vara. Ur det osynliga barnet. s. 141 -Världen enligt muminpappan-“

Tiden är nu

Älskade unge. 2 år och 4 månader. Det plockas blommor till mamma, det kramas och pussas,  det kackas på pottan och innehållet visas stolt till samtliga familjemedlemmar..pratet har verkligen dragit igång nu på allvar och det kan komma flera ords meningar, det fullkomligt exploderade plötsligt från att ha varit kanske tom lite sen, så går munnen för fullt nu. Empatin är verkligen på fullaste utvecklingsstadiet och helst skulle han sitta i telefonen och prata med alla släktingar dagarna i ända. Mitt hjärta tänkte brista en aning då han en dag kramade mej hårt med orden “Älkka dejjj mamma!”  Gud vad jag är tacksam över denna lilla knodd. Tiden är nu. Tiden är härlig och jag njuter av varje sekund. Plötsligt kan det vara borta och utbytas till trots. Iiiik!

“Pappa fara jobbet. Ejdå pappa!”  Till och med började han fantisera igår (det var nytt) han kom springande med sin tomma tallrik och spände ögonen i mej och drog på (på fullaste allvar) att monstret ätit smörgåsarna och han ville ha nya?!? Överallt annat så älskar han att åka bil..antagligen för att han knappt gjort det under hela London vistelsen. Mammas hjärta! Jag är så glad att jag får en lång sommar med honom nu.

Sim och sol är annars vardags programmet nu. Försöker stjäla lite stunder till min skoluppgift. Efter den här inkommande helgen så hoppas jag att vi får huset färdigt…lite grejer ännu på inköps listan. Det var riktigt skoj att så många hörde av sig om att komma som hundvakt och jag trycker verkligen på nu att Benny sku få till de andra veckorna så jag kan vidare förmedla åt de som är intresserade av senare i sommar. Första dagarna här i juni verkar nu lösa sig.

Wiltoooon!!!

Glasdörren var en sådan butiksvariant som öppnade sig då man närmade sig och plötsligt var han borta. Någon ringde. Någon påminde. Var är Wilton? Var är Wilton?? Skräcken tog strypgrepp, hade jag varit så upptagen, så frånvarande att jag släppt kollen om så bara för en minut? Paniken grävde med sina sylvassa järnnaglar under revbenen  medan jag planlöst rusade ut mot gatan “Wiltoooon!! Wiltoooon!!!” Där borta vid hörnet ser jag motorcykeln som hade stannat. Mannen som förtvivlat slog ut med armarna och jag sänkte blicken…där, där framför honom låg det..kvarlevor, blod av det som en gång varit min Wilton. Precis när kroppen skulle skrika sig sjuk av smärta så var det som om någon ruskade om mej, som om någon viskade allt hårdare i mitt öra “Elin, Eliiiiin!! Det är en dröm! Du drömmer!! Det är inte sant Wilton ligger här bredvid dej…” Jag klarade den här drömmen utan tårar och förtvivlan för någon hade väckt mej i tid. Pust!

Försöker nu på morgonkvisten förstå mej på, drömmar är ofta ett sätt där dina skyddsänglar och guider försöker få fram något budskap. Det är jag ganska säker på. Ju mer jag läser om sådant desto mer övertygad blir jag. Vad ville drömmen säga? Kanske var det ändå som en varning att min två åring måste vara under stenkoll vid poolen. Förstå mej rätt. Han är aldrig ensam vid poolen, han har alltid simpuffar på armarna och brorsorna är alltid med och jag i närheten…meeeen det finns höga kanter där man kan trilla ner genom staketet…än har han inte visat något intresse för dessa men tror ändå vi måste sätta upp något nät på insidan så inte olyckan är framme och kanske var det just det här drömmen var om. Säkra innan olyckan är framme. Så det blir helgens projekt helt klart.


Äntligen har vi internet! Jeeei. Kom i morse. Så nu kan jag ha mer ordning med mina inlägg har hänt en hel del som jag gärna delat mej mej av.. Som det ser ut nu så kommer vi att anlända till norden under halva juni (datum inte fastspikat) så blir jag och barnen ända till slutet av augusti. Jag verkligen älskar den nordiska sommaren så vi är så glada! En annan sak jag tänkt på är om man borde bjuda ut huset här ifall någon nordbo kanske sku vara intresserad (bekants bekant) att komma hit och bo (är så pass stort så tom två familjer kan få plats) men ska lägga bilder av hus och rum och mer om det. Med det tänkte jag att man kunde bjuda ut hus gratis mot hundvakt. Första veckan skulle bli from 8.6-17.6.  Då kan man få en billig semester för ex en familj om man bara behöver betala flygbiljetter som man kan hitta billiga mellan Malaga- Stockholm, Helsingfors- Stockholm. Hör av er, dej om det är något för dej!

 

“…trying hard to capture the moment but its small and I don’t know..”

“…trying to capture the moment but its small and I don’t know..”

sorry, för det långa glappet men har fortfarande inte internet…

05 vaknade jag imorse av tuppar som gal och hundarnas skall (inte våra utan grannars)…kl. 06 var jag i drömmarnas värld och drömde en massa sjukt sen steg jag upp med Benny kl. 07. Där satt vi en stund på altanen intill köket som jag ännu inte suttit på, då solen gassar på den hela dagen, men nu hade inte solen ännu klättrar över berget intill och det fanns en kort, kort njutbar stund i den kyliga morgonluften. Den blev avstympad av ett gällt rop från övervåningen “mamma, mamma” Wilton var vaken. En stund myste vi alla tre där i morgon stunden innan han styrde iväg mot jobbet i min bil. Varför jag säger det är för att jag nu börjar sakna bilen lite..det funkar så länge man packar upp som vi gjort i dagarna men nu när det mesta börjar vara på plats och man ser vad som fattas.  Ni vet känslan när det fattas lite grejer i huset ännu för att det ska  funka optimalt…som ordentlig stekpanna, vinglas, wc-borstar, stekspade och allt möjligt smått som får vardagen att halta lite, och jag inget hellre skulle vilja än skaffa dessa grejer men det är uteslutet utan bil. Så huset är bra, det är stort (enormt) man känner sig som en prinsessa som inte riktigt kan njuta av allt det fina då det är lite ovant…Så nu denna vecka känns det egentligen som om vi hyrt ett hus som semesterställe bara. Barnen som är lediga simmar och stojar i poolen alt. hoppar studsmatta eller spelar pingis i det funna pingisbordet i källaren (lycka!). Hade önskat att huset mer skulle vara på gångavstånd till det spanska gatulivet (hur lät det där? 😉 ) men efter att vi provat mitt i dagen (fiffigt med tanke på hettan) att promenera upp 1 km till Benalmadena pueblo (wow, vilket gym för vadmusklerna!) så gör man det nog inte igen…inte med barnvagn i alla fall. =D

Idag är “the day” i skolan, och vi blir bedömda på det vi gjort de senaste månaderna. Så nu håller jag alla tummar och tår att det går bra. Så är det bara uppsatsen kvar som jag borde ta itu med.. next week.

Next week börjar vardagen har jag tänkt och pojkarna ska få ha lite hemskola här på dagarna så de inte blir helt förslappade under det långa sommarlovet. Sa jag annars att de ringde från England och undrade med pojkarnas skolgång. Jag förklarade så gott jag kunde (och passade på att ge förra skolan en känga i UK som hade så lång  “process”  för att alls ta emot Rufus med sin diabetes.)  Men hon var nöjd då jag berättade att de ska gå om året här i Spanien från sept i höst och att de nu får lite hemskola denna månad innan det finska sommarlivet drar igång. Jag blev faktiskt lite paff att de hade sådan stenkoll, fast vi inte är engelsmän och att vi det facto har flyttat därifrån. Det är ju väldigt viktigt med skolan i England, skolplikt inte läroplikt, och har man barnen borta från skolan så får man böta stort. De får vara sjuka en viss procent sedan måste det finnas läkarpapper på deras sjukfrånvaro. osv. Jag som lite skämtsamt beklagat mej tidigare på att ingen har koll på barnen då man flyttar länder emellan men ICKE när det kommer till England DÄR ska paragraferna följas till punkt och pricka…och det vet vi ju med tanke på den byråkratin där.

Kastar en blick mot det spegelblanka medelhavet och tänker att jag imorgon bitti med tipporna i arla morgonstund ska köra ner mot stranden och fota lite med min fina kamera..not…telefonen.. =( När det är lördag och bilen står hemma.  Nästa vecka ska jag se till att få in lite foton på huset här. Allting går så trögt när vi ännu inte har internet.

Ful last säger Jante

Landat. Eller så inte. Fysiskt jo, psykiskt nej. Kommer nog först att ha “landat” efter att flyttlasset anlänt och jag fått “boa” in mej i vårt nya hem. Så alltså får jag ge det någon vecka än. Nu tar vi Malaga den här helgen med barnen (eftersom vi bor här nu i en lägenhet som ordnats via mannens jobb). Malaga, den här helgen,  betyder mest sand. Sand överallt. Sand i håret. Sand i kläderna. Mina tappra försök att i alla fall lite dra barnen  in genom Malagas gågator innan vi går till stranden går sådär. Och den lilla stunden då den minsta slocknar utmattad med sand i mungipan på  handduken ( i skuggan )passar jag  på att stänga ögonen och bara lyssna till vågornas brus. Magiskt. Det är något så rofyllt för själen att få höra detta ljud från havet så jag blir alldeles matt och  jag bara längtar tills jag får min energi och kreativitet tillbaka.. nu är jag ännu så trött efter hela flytten så direkt det blir en lugn stund så håller jag på och somnar. Då är jag inte riktigt mej själv…för när jag är det då brukar jag passa på att ta alla lugna stunder som erbjuds till att smida idéer för kommande projekt.

Vet ni, jag har kommit på det. Mitt hemska skoskav. Jag har en ful last. Men jag väljer att vara öppen med den (jag smygfotar inte delar av den så jag kan visa er..som jag ser så många andra göra som gärna vill “visa” omgivningen), utan jag fotar hela och spyr ur mej. Jag gillar bilar. Jag har köpt en liten tant-bil. Jo. Jag älskar den. Den ljusa beige inredningen och taket som går att fälla ner. Det är verkligen en tant bil för den har ingen stor motor så killarna drar på munnen åt dem. Det kvittar. Det är bara jag och barnen som ska fräsa omkring i den. Fräsa. Just det. Den ska jag hämta och lämna barn mer, handla med..kanske jag och två stora hundar! Haha vilken syn. Det är så typiskt jante-lag tycker jag. Inte visa. Inte skryta.  Det blir bara sen till  löjligt när man smygfotar..  man borde egentligen hitta ett nytt ord för det. Ett nytt ord för fenomenet, fota delar av nåt som man egentligen vill visa men inte riktigt vågar stå för. Vet ni? Eller liksom ha det i bakgrunden. Det är så genomskinligt och egentligen bara sorgligt. Vill man visa nåt så visar man, annars visat man inte? Thats it. Behöver inte göras svårare än så. Nu har jag visat min bil. Thats it. Kommer antagligen inte att visa så mycket annat i materialistiskt håll eftersom jag inte torde ha några fler såna laster.

Bilen och en del av huset. EN orsak till detta foto kan vara för jag skriver från fel dator och denna bild skickades till mej…Sku hellre ha fyllt flödet med hav-sand tema faktiskt….Nu ska jag krypa ner med en liten sandloppa i min säng (får ta mannens plats då han inte är här). Krama, krama. Kan man får nog av det??

Balans eller obalans…give me strength

Balans eller obalans…Det går upp och det går ner och det är väl livet helt egentligen? Just nu är en av mina killar inne i en väldigt besvärlig period och det tar musten ur mej måste jag säga. Det är jobbigt, inte bara för mej utan för honom själv. Han vet helt enkelt inte var gränsen går.  Han pushar alltid tills han får en reaktion (tills någon blir arg), vare sig det är riktat mot mej, mot någon av brorsorna eller hundarna. Och det är väl just det som det hela handlar om att bli sedd och bekräftad. Nu under hela den här ensamma perioden med barnen har det varit väldigt tungt att alls orka med något annat än vad som är absolut nödvändigt och att han sedan passar på när man är som tröttast och petar lite extra med pinnen i sidan gör verkligen inte tillvaron lättare, tvärtom. Jag vet inte om det är hans ålder som är någon slags “test ålder” eller om det är frågan om uppmärksamhet….det jag vet är att jag inte vet hur jag ska resonera med honom, just nu. Det slutar alltid lika. Med hot och förverkligande av indragen speltid. Men vad gör det när han glömmer det igen till nästa gång? Det tar verkligen  på allas krafter och det sista jag vill är att se två åringen bli riktigt arg på honom, vilket han blir. Det är så himla jobbigt att jag sku kunna sätta mej ner och gråta. Gråta för att han inte förstår hur illa allting blir. Gråta för att han drar den sista kraften ur mej. Gråta för att jag tillåter mej bli så arg tillslut. Gråta för att jag blir till en dålig mamma i en så pressad situation. Gråta. Gråta. Gråta. För att jag tror att jag är någon stålkvinna som ropar hej vilt runt mej “bring it on!”

Då är det bra att få ge ett träd en ordentlig kram..försöka pressa kraft in i mej.  Kraft för denna sista flytt nu. Lägenheten är mest kartonger nu och alldeles just byter vi miljö och jag hoppas verkligen att allting blir till det bättre då. Att jag har den tid jag behöver för mina barn och att han får utlopp för sin energi på en stor gård, en studsmatta och pool. Det är min högsta önskan nu att han kan blomma ut och får hitta en balans.

För han har ett hjärta av guld, snäll och omtänksam som få och det är den sidan jag vill se av igen, för jag vet att den finns där under.

Home delivery

Home delivery…finns det nåt bättre? När du är trött, inte orkar kånka (för i vårt fall är det kånka när vi inte har någon bil) hur härligt lätt är det inte att beställa hem mat då över nätet? Inte kostar det nåt extra heller och man får det upp för vår branta trappa ända upp till dörren. Älskar. Det jag ännu mer älskar är att de faktiskt har kvar sedan gammalt mjölk-bud och de kommer i söta glasburkar med lock till folks trappor, sedan sätter man bara ut (tror jag) de tomma som tas om hand av mjölkbudet. Sådant fanns ju förr också hemma i norden, tycker verkligen att man skulle blåsa liv i sådan gammal kultur igen!

Vet att man har Linas matkasse ex hemma, men hembeställning och utkörning av matvaror som inte är bundna till nåt recept  (av ett minimivärde då förstås) borde ju någon starta med. Här heter de Ocado, de vi beställer av. Det blir alltså på inget vis dyrare än att handla i butiken bara mycket bekvämare. När jag rastade hunden såg jag också att man tydligen kan beställa hem vatten och typ varenda en på gatan hade hembeställning…för det var vatten utanför allas hus på gatan så nog litar man ju på varann här i samhället. Kranvattnet är så pass klorerat att det inte är gott att dricka så rent.

Igår fick jag verkligen dela min kärlek med min minsta då han plötsligt insjuknade på natten i nåt krupp (falsk krupp?) liknande..herregud vad obehagligt. Han ställde sig snabbt upp i sängen kl 02 på natten hes som en kråka (från ingenstans) och panikslagen kippande efter luft. Fick rusa ut på trappan med honom för att få frisk luft och när han tillslut lugnade ner sig började han igen få lite luft. Usch, riktigt obehagligt när jag först inte visste vad det rörde sig om. En anafylaktisk chock? Så jag var nog fem före att ringa ambulansen men man funderar också två gånger då man är ensam mamma med tre barn (eftersom det innebär att alla ska åka ambulans isåfall). Så precis när jag tänkte ringa så lugnade han sig och sakteligen blev andningen lugnare igen och efter att ha pallat upp kuddar under så kunde han igen somna om så småningom. Febern kom därefter och igår sov han bort mycket av dagen på min mage vilket resulterade i tidiga väckning i morse..kl 05.. höll dessutom på att mixtra med brorsans blodsocker ett antal gånger så man kan säga att min natt blev både kort och konstant avbruten. ..blir en kväll med gamla avsnitt av det okända (erkänner absolut lite beroende av denna serie) och en tidig natt….