Inspiration-use your senses

Use your senses. Använd dina sinnen. Allt hänger ihop på ett lustigt sätt. Utan den ena biten kan jag inte gå vidare till den andra och snart står jag där och trampar av tom frustration. Inspiration. När jag är här ute i den åländska skärgården så är det naturen som står för den biten. Jag älskar dess tysthet, dess vidunder, dess totala frihet, dess djup. Det finns så mycket där och framförallt kraften, kraften som kan hjälpa med det mesta.

Den finns där för att komplettera oss. Behöver vi ro, så finner vi ro. Behöver vi frid, så finner vi frid. Behöver vi inspiration, så finner vi inspiration..ja, ni förstår. Det är en urkraft som helar oss. Jag kan inte sluta fascineras av dess enorma kraft! Men det kräver också en ansträngning av människan för de allra vackraste naturscenerna utspelas på obekväma tider så att säga.. arla morgonstund eller just innan…är ett exempel. Dessa bilder fotade jag vid 05 tiden men då fick jag hela fem minuter innan moder jord rynkade på näsan åt att jag kommit i senaste laget och drog sakteligen bort det magiska. Tidigare. Jag behöver stiga upp tidigare.

Dessa magiska tidiga sommarmorgnar har gjort så jag för första gången har målat från mina sinnen. Jag har tolkat mina upplevelser utan att riktigt veta hur slutresultatet ska bli, och det, om något är det min tutor tjatat på mej om sedan dag ett på Skolan i London. Lösgör. Måla. Måla fritt. Tänk inte för mycket. Upplevelsen blev faktiskt så stark tillslut att jag blev riktigt rörd (som så ofta 😉 )  för hur konstigt det än låter så känns det nästan som om det inte är jag som målar. ..det är så okontrollerbart, det är precis just gjort enligt mina sinnen och jag har kopplat bort hjärnan. Otroligt befriande!

Önskar ännu  jag hade en ljus lägenhet där jag kunde ställa upp allting innan jag fotade mina tavlor. Rätt ljus är ju liksom A och O när man ser på en tavla…Och nu får jag en idé..kanske, bara kanske borde jag i framtiden lägga upp en nätbutik..hmm….Två tavlor är alltså färdiga i “early-morning” serien. Mer kommer det….

Ni får ursäkta suddiga foton min mobil håller på att ge upp…måste nog fota dessa med andra kameran. Men en första titt iaf. =)

 

The only way to do great work is to love what you do

En vis man sa en gång “the only way to do great work is to love what you do. If you haven’t found it yet keep looking. “ Den vise mannen var ingen mindre än Steve Jobs. Så är det.

Det är bara du. Du som kan bestämma vad du vill göra. Varför måste man ta livet på så stort allvar? Jag menar, snart är det slut. Varför skjuter man upp det, det man egentligen vill? Varför lyssnar man till demonerna som viskar i örat “ne, du klarar det inte….ne, det där lyckas du aldrig med….ne, du är inte bra tillräckligt..” Skit i det! Herreguud om man inte vågar prova så ligger man där på dödsbädden sen och funderar…”varför provade jag inte..” Jag är ÖVERTYGAD om att på frågan ” Vad gjorde du med ditt liv?” (som ställs då du äntrat porten till himlen) så tittar många snopet ner och skrapar lite förläget i marken..(molnen? 😉 ) “tjaa…jag hade tänkt….jag borde ha…jag skulle ha..”

Jag blir faktiskt riktigt trött ibland på endel som så gärna ville ta tag i sina drömmar men som inte gör det och sen istället omvandlar sin egen bitterhet till en slags avund mot de som går sin egen väg. Gå din egen väg eller var nöjd där du är. Sitt inte och avundas andras liv, då kastar man ju liksom bort sitt eget  liv eller hur?

Morgondimma. Älskade tidiga morgnar i arla morgonstund…då du kan vara riktigt ensam. Bara du och naturen. Precis den inspiration jag nu behöver inför det nya. Det nya som öppnar nästa måndag. Mitt gårdsgalleri!

Regn och grönska i herrens hage

Natten innan midsommar. Känner redan en enorm saknad efter mitt hjärta. Imorgon kommer det att svida ännu lite till…för imorgon är det midsommar och då borde vi få gå hand i hand i alla fall en liten stund. Icke. Inte denna midsommar.  Jag får i alla fall vara med endel av familjen, barnen får leka med kusinerna och vi ska bara finnas där. Njuta av varandras sällskap så länge det går.

Ikväll har jag tagit emot gäster till vår uthyrningsstuga, tände eld i  bastun till dem med lite tjärdoft på stenarna så hela stugan doftade. Sen tyckte jag det var en jättegod ide att gå runt hela hästbetet och rensa runt staketet (not)…i regnet…REGN! Helt underbart att se hur alla växterna bara fylls av liv igen, allting kvicknar i och blir till grönska igen.

 

Mina jeans var dyblöta efter den rundan i hästhagen…men det gjorde inget fick en liten mysstund med hästarna sen.

Har också kommit igång i gårdsgalleriet igen och första tavlan är på G..var lite rädd att jag sku bli lite panikslagen av alla vita väggar där som nu borde fyllas.. den 1 juli öppnar det. Jaiks.. Blir nog att måla nu i helgen och nästa vecka känner jag.. konstigt där igen..press=resultat. En aning frustrerad är jag på att influensan envisas med att hålla i sig. Riktigt på alla cylindrar går man ju ohjälpligt inte med en influensa i kroppen.

Glad Midsommar!

Inte en säl.

Inte en säl. Men lax. Och ett stort krigsfartyg som plötsligt dök upp ur dimman  alldeles intill….Finska flottan? Ryska flottan? Svenska flottan? Gissar på det förstnämnda. När de inte har lov (pga demitaliseringen som råder på Åland) så passar de på när det är tjock dimma. Jag kan väl tycka att det är lite förlegat med hela demitaliseringen, jo, det tjänar ett syfte så att vi varken har militärbaser, militärläger, männen här har ingen militärplikt (de som vill kan ändå gå på fastlandet)…MEN blir det krig är det ingen som bryr sig om sånt. Då är snarare frågan, VEM stiger iland här först? De flesta skärgårdshem besitter dock en hel arsenal så försvara oss kan vi, jägare som vi är 😉

Äldsta killen som jag sa att är lite lik snusmumrik från mumin eller…vänta nu, vad heter han som går och tittar med förstoringsglas på blommorna..hmm.. nåja, han fotade bilderna i dagens inlägg från sin laxtur (förutom den nästsista, den tog nog farfar av honom).

 

Idag och igår har jag mest funnits där för barnen. Mina barn och deras kusiner. Små, söta ekorrungar skuttade framför lilla ponnyn när vi tog en körtur och han blev så fundersam så han måste stanna och titta på de små liven. Senare på kvällskvisten när jag tog en skogstur med stora hästen så stannade vi igen men den här gången för ett rådjur som fick bråttom iväg. Härliga natur just nu. Imorgon kväll ska jag ta mej i kragen och ta den där cykelturen bara för mej själv och hoppas på ännu fler naturfenomen.

Idag samlades vi också stor del av släkten och firade gamla mormor i en av de ljuvliga kaptensvillorna i Degerby. I Degerby finns några såna stora, gamla trähus kvar fulla av charm. Ett annat inlägg och foton från denna pittoreska skärgårdsby. Påminn mej om jag glömmer. Lovar endel och glömmer ännu mer känner jag. .

Gråa dimbilder kan också vara vackra. Olika grå nyanser.

En flunsa dag i juni…

“Pappa kommää snaaart..” sa den minsta efter att ha pratat med pappa nu på kvällskvisten, kl. 07:30 lämnade pick-upen gården och nästa gång vi ser honom är i slutet av juli…så allt är ju relativt med “kommer snart”…så här sitter jag nu i en liten stuga med världens dunder influensa! Inte bara det utan har också ett stort – mindre trevligt- sår i nacken (efter en liten operation där) som nu krävde antibiotika.. och läpparna fulla av herpes. Ja, hemska öde så jag både låter (knappt någon röst) och ser ut (man kunde tro att någon läppförstorings op gått fel). Nåja. Tur i oturen (om man kan säga så) är att två åringen också har flunsa så idag passade jag på att ta en lur medan han sov en extra lång dagssömn.

Annars går jag ännu omkring i mitt lyckorus över att vara här, synd bara att jag inte kan göra de grejer som jag nu så desperat skulle vilja. Paddla kajak, rida och ta cykelturer när kvällen infaller. Snart. Vem vet kanske trotsar jag flunsan imorgon…

Mina älskade hästar är alltså hämtade. Ena lättare att lasta än den andra kan man säga…ha,ha. Det var som om de “landade” när de kom hem, ett lugn spred sig och de bara är nu och njuter av sommaren och gräs. Imorgon kanske det blir en liten åktur med barn och kärra med lilla shetlandsponnyn Bob och hoppas jag orkar ut på en lugn tur på kvällen med damen nedan.

Den minsta har så väntat på att få rida så idag testade han för första gången. Ridningen gillade han men inte lika förtjust i utrustningen (hjälm och skyddsväst). Det är mycket vilja nu hos två åringen men det är nu bara faktum som måste accepteras…ska man rida så bör man ha viss utrustning.

Den äldre sonen har åkt ut med farfar på laxfiske, långt ut på havet och eventuellt stannar de delar av natten också, lite nyfiken på hans foton (fast det lär ha varit dimmigt). Det är så roligt att han visar mer och mer intresse för fotografering. Han har ju alltid varit lite mera snusmumrik (från mumin) den iakttagande, ivrigt läsande, djur och naturintresserade lilla mannen som man kan hitta i buskarna med kameran i högsta hugg. Så sa lite att jag ville ha fina bilder från hans fisketur…så få se.

Livskvalité alltså… laxfiske! VA?

Sommaren är här!

Norden, Åland, Finland…äntligen! Det var som att landa här mitt i högsommaren fast det var mitten av juni…Härliga grönska. Allt fågelkvitter. Fågelälskare som jag är gläds jag såå när jag hör hur fåglarna flyttat in i våra holkar och hur ungarna där inne piper. Det känns så “nytt” , det känns så försommaren. Det ger hopp.  Doften av bastubad, finns det något somrigare? Egentligen är bästa bastudoften när man bundit björkris (björkkvistar med gröna blad) och så bastar man med hjälp av dem, slår varandra på ryggarna..(haha låter nästan sadistiskt här) men är man uppvuxen med det så är det liksom bara helt normalt. Ingen får ju ont av det, men DEN doften asså..DET är sommar om något.

Det värsta är att just är veckan slut och B åker tillbaka till Spanien. Sen ses vi igen först i slutet på juli…det blir en lång tid utan min kära och barnen utan sin pappa. Tack och lov finns telefoner med bild nuförtiden så barnen inte helt glömmer. Nå, det kommer nu ändå att gå rätt fort den här tiden om jag känner oss rätt. Dels så kommer jag strax igen att börja måla i mitt gårdsgalleri, städar där för fullt nu och ställer i ordning, för att öppna i juli. Dels hämtar vi också våra älskade hästar imorgon. Vilken lycka! Åh, vad jag saknat dem. Dofta häst, pussa hästmule, se in i de stora ögonen och prata hästspråk… Glädjen i barnens ögon när de får hålla tömmarna och den lilla ponnyn springer med dem i kärran.

Fick en kort stund för mig själv idag i denna balja (som jag kallar den) att sitta i den, titta ut mot havet och höra blåsten men ändå vara varm var så skönt. Bara den korta lilla stunden alldeles själv…det behövdes.

Än har vi inte hunnit ut (bara provåkt) jag och något barn på paddeltur men barnen själva paddlar gärna runt här i närheten. Så än så länge känns kajaken som ett väldigt lyckat köp. Båda killar är väldigt intresserade än så länge men få se om det håller i sig eller om det bara är nyhetens behag. Mej kommer den i alla fall att roa länge. Jag vet inte hur länge det tog för oss att komma till skott med strandbastun (sedan jag flyttade ut till gården började jag nog prata om det, dvs 2005) och nu förra sommaren stod den klar. ÄNTLIGEN!! Jag är så löjligt glad över det för jag är uppväxt med strandbastu om somrarna och för mej blir det ingen sommar utan det. Det är inte bara skönt, hälsosamt och avslappnande utan kan också vara socialt. Och JO temperaturen i bastun bör ligga runt 80 grader annars är det ingen bastu enligt mej. De utländska bastur man stött på här och där är ju verkligen ett skämt! Inte ska man slänga vatten på stenarna på ugnen och temperaturen ligger runt 40-50 grader. Torrt och hemskt. Nej, i en riktig bastu så eldar man vespis och slänger på vatten på stenarna så det ger en massa varm ånga. Sen bara njuter man där precis hur länge man vill innan man slänger sig i havet eller går till badkaret. Sommar utan bastu, är ingen sommar. 😉

Åka bort? Andas. Sova. Kraft ur moder jord.

Lugnt och stilla. En stund. Såna stunder behövs…tid för att ladda, ta igen sig innan världen vaknar. Gästerna har åkt och jag bara känner in ensamheten och lugnet. Innan dagen drar igång med städning, inskickning av skolarbete, fixa det ena och det andra. Eftersom vi ska ha folk som bor här och är hundvakter behövs lite instruktioner, där de kan luta sig tillbaka och se det viktigaste. Sen vill man ju lämna ett relativt rent hus efter sig..

Igår gick vi nere längs havet med vinden i håret. Härliga, varma, intensiva vind som drog i håret. Som om sommaren ville säga att den nu verkligen är här. Å jag blir bara mer och mer säker på att det är där vi ska bo. Ha havet som granne. Det är en enorm frihet att gå ut på stranden med hundarna i mörkret, ingen annan där och de kan springa fritt i vågorna. Som om en helt annan värld öppnar sig då dagens ljus lägger sig för natten. Då är bara de som verkligen älskar havet kvar, alla andra har rest hem. Får jag också välja så tar jag gärna just stränder som ser ut som de här på bilderna. Där det finns lite liv under ytan. Där barnen kan snorkla. De mindre populära. Där folk inte trängs på dagen. Där man får känna att man ändå har sin egen tid ibland.

Ljudet, dånet, bruset och vågorna, say no more. . Vetskapen om att där under bor en helt annan värld som man ibland kan få sig en glimt av…såsom delfiner. Eftersom jag inte haft havet som granne har jag bara sett dessa hoppa där ute engång då jag körde längs med havet. Jag vill se mer, jag vill ta härliga foton, komma närmare. Å det ska jag i sommar. Om inte så medelhavet, men åländska vatten..där ska jag paddla fram i min kajak och ta fina foton. Tider då världen sover, tider då naturen är som vackrast…då ska jag stiga upp.

Jag är oändligt tacksam över att jag meddelat jobbet att jag först kommer den 10 juli på jobb (dels av praktiska orsaker, konfirmationsfester m.m) men det medför också lite ledig tid…Vet inte om mitt extrema sug mot naturen är något som gör sig påmint nu för att jag varit en långt tid i det urbana? Att min inre längtan  skriker sig nästan hes där inne.  Det är nästan som om den skrek “jag vill ut, släpp mej friii!!!” Det senaste halvåret har varit intensivt. När jag tittar i backspegeln så undrar jag nog hur vi alls har klarat oss? Helt ensamma. Ingen familj eller nätverk runt oss som kunnat avlasta. Vaket. En hel månad utan sömn, nu varann natt igen. Läste här om dagen om risken för alzheimers och för lite sömn och om hur de hör ihop. Vill verkligen inte ha den sjukdomen.

Funderar…på överlevnads strategier…kanske måste man ibland måste splittra familjen? Åka bort ensam. Sova, hela nätter. Kanske enda sättet att få sova, få vila?  Hur sorgligt låter inte det? Här har man ju också vittnat om hur många föräldrar gått skilda vägar när sjukdomen (diabetes eller lika krävande) blivit för tung, och det är ju fruktansvärt! För jag tänker…man skiljer ju sig faktiskt från sjukdomen. Då vardagen blev för tung och man ser en chans att få andas om man blir ensam varannan vecka. Huj. Eller. Jag förstår. Egentligen. Men…somsagt är det ju sjukdomen i grund och botten som gjort så man inte längre orkade…och där spelade nog de sömnlösa nätterna sitt. Helt klart. Man vet inte vad det gör med en människa innan man provat. Att man får sova endast  varannan natt tär. Det tär verkligen. Och man får väl känna sig extra stark då om man klarar sig igenom det med sin partner. För allt blir lidande. Livet blir inte optimalt. Kompromissa. Känna av. Ta över när den andra inte orkar. De äter av en. Så är det. All styrka man kan få då genom att kanske åka iväg och ladda är väl bara hemåt? Med tanke på “riskerna” ett sådant liv medför…att det liksom knakar i fogarna och kan brista. Statistiken-skilsmässor bland föräldrar till barn med ex diabetes vill jag nog inte alls se. Därför blir jag lite mörkrädd när jag ser tillbaka på det gågna året! Hur tänkte vi? Hur orkade vi?

Nu finns det så många andra hemska saker som kan hända och vill inte ta bort ljuset från det. Livet har sin tärning och alla får vi olika saker att kämpa med. Hoppas i alla fall man nu får tillbaka lite krafter i sommar av naturen…

God morgon världen!

Aqua, say no more

Hej!! Nu har det  ju varit ett tag sedan jag loggade in här. Orsaken är många, dels har mitt huvud varit fullt sysselsatt med att fundera ut vad vi ska ha hem till norden över sommaren och så har vi tyska gäster nu en vecka så dagarna går rätt fort. Det är ganska roligt när man tänker på det hur man “är” olika saker under livets gång…alltså helt obemärkt. Nu skriver jag utan att reflektera att vi far till norden (istället för Finland, eller Åland) ? Antagligen har det kommit från London där man talar om “norden och nordbor” och drar alla över en kam så.

Det simmas och plaskas i poolen och endel utflykter har vi hunnit med. Bland annat har vi varit till en liten bergsby Istán, helt härlig, spansk by. Där ett bröllop gick av stapeln och en cykeltävling var på gång (man får passa upp för dessa cyklister på de kurviga bergsvägarna). Genom byn rann en naturlig källa där vattnet forsade på sina ställen.  Riktigt, riktigt gott!! Tänk om man hade en sådan i sin närhet.

Vi börjar också få huset i skick så bra det nu kan bli. Hade det varit mitt hade jag ju raskt målat om väggar m.m men nu är det bara ett hyreshus medan vi tittar om vi kanske kan hitta något annat kryp in att köpa. Vi får se. Tiden får utvisa. Jag har ju mina drömmar om boende förstås….på stranden, nåt icke-märkligt, men ett där man kan riva väggar och fixa rumsindelning hur man vill, inreda i beach stil..ja, man får se om det förblir drömmar. Det kan vara en källarvåning men någon egen liten gräsplätt så länge det sku vara nära till havet. Vi har ju en storslagen vy nu utöver havet men det är 10 min ner med bil och det är lite för långt. Det är något med mej och havet. Vi hör liksom ihop. Jag äääälskar att ligga på stranden och bara blunda och höra vågorna dåna..Har faktiskt blivit med kajak (tandem)så i sommar ska vi njuta av paddel utfärder på Åland. Som liten var jag mer i vattnet än över, njuter verkligen av vattnet. Kan inte riktigt sätta fingret på det..men de säger ju att man har något element man är hav, jord, himmel…

Eftersom vi har så liten bil så ryms ju inte vagnen (den vanliga, en paraply skulle rymmas) så ska man ha lillkillen med så blir det för honom till fots. Det älskar ju han givetvis! I butiken drar han vagnen med sällan skådad stolthet och lyder nog ändå rätt bra, än så länge. En ny värld håller på att öppnas för honom där man kan ta i och röra det mesta plötsligt. Min essä har jag äntligen översatt till engelska och nu ska jag bara skicka in den ännu så är skolarbeten klara och sommaren kan börja på riktigt. På lördag åker vi till Norge (som jag brukar skämta med den minsta, mellanlandar där) för att fortsätta till Stockholm och vidare över till Åland. Åh, längtar efter riktiga kameran så jag får lite vettiga foton från vår vackra skärgård att lägga hit i sommar. Snart! Vi längtar alla nu. Å jag längtar efter att få ta tag i penseln igen… snart!!