Tack! Gräs-herren! ♡

Så här glad blir man när den snälla bonden kommer och säger, vi kommer att få tillräckligt med gräs till våra djur, du kan köpa av oss. Vilken sten som föll från mitt hjärta. Tänk att det finns så här underbart snälla människor som ställer upp för andra. Jag menar lika bra kunde han ha sparat undan åt sig själv och sålt dyrt åt alla människor som behöver foder när det krisar sig i vinter. Han kunde sko sig på dem, han kunde ta dubbelt, tre dubbelt betalt om han ville. Men nej. Han vet själv hur det är.  Han vet att godhet lönar sig i slutändan. Han tänker inte bara hemåt och till sig själv. Han ser till så sin medmänniska också får det bra. Hon som är i  knipa. Hon som bestämde sig alldeles för sent att bli kvar i Norden. Hon som sålde sitt eget gräs. Billigt. Hon som bett till högre makter att det skulle lösa sig. Hon har nu fått ett svar. Det ordnar sig. Jag är så glad så jag spricker. Nu tror jag igen på mänskligheten. 

 

 

Tack till alla

Skördemarknaden är förbi och jag har träffat så mycket människor och blivit överöst av lovord. Tackar er av hela mitt hjärta. Det är på grund av er det är roligt att skapa. All respons. Känns som bensin på elden. Det är ni som får mej att brinna. Jag är lycklig och tacksam.  Nu får jag ny inspiration till att skapa mer.

En tavla såldes till Sverige “the whisperer” (hästansiktet med skog) det var otroligt att se hur den trollband en kund. Länge,  länge stod han och tog in den…åkte iväg återkom efter någon timme, den hade valt honom. Den väckte något starkt i honom och det är verkligen härligt att se att man lyckats beröra. När jag tänker tillbaka hur jag fick till den så var det nog genom en stark känsla. Visste absolut inte vad jag sku måla på morgonen, slog mej ner i soffan med en mugg kaffe och stirrade på den vita duken, pratade tyst och bollade tankar med mig själv…kanske satt min konstnärliga (döda) faster intill och inspirerade, hur sjukt det än låter så tänker jag mycket på henne, och jag lever ju i den verkligheten att jag tror nära och kära kan vistas runt oss när det behövs. ♡ Sedan bara flöt det på när jag engång började och det är precis så jag ska fortsätta framåt nu. Vänta, ta in, lyssna och bli inspirerad. Då kommer känslorna med. 

Väldigt suddigt här nedan (kollade inte inställningarna o hade alldeles för bråttom) men bara så ni får en känsla hur bra den smälter in med gråa lakan och lite mörka detaljer.

Tog några foton av både det som såldes på Granlunda gård och det som fortfarande pryder väggarna där. 

Här ovan är en av tavlorna ur morning series, som jag målade i somras inspirerad av naturen runt mej. Naturens tidiga sommar morgnar.  Finns mer info om den här i webshopen. Den går mer i abstrakt. Även hästögat  Soulmate finns kvar men tror kanske inte det länge till då gårdens ägarinna fallit för den men ingen röd prick än.. så först till kvarn. 😉  240  euro.

Dessa två här under fick båda nya hem under skördemarknaden. Det abstrakta havet som går i blått och “dressage” hästen. Nu måste jag verkligen få lite ordning på mina sålda tavlor och börja föra bok. Tar ju alltid personuppgifter då jag säljer men sen har jag den infon utspridd på tusen lappar så nu måste jag sammanföra allting i ett häfte.  Känns så roligt att vara så här i början av min konstresa och  att min konst hittar nya hem titt som tätt.

En ny tid. Ett nytt kapitel.

 En ny tid. Ett nytt kapitel.

Ett kapitel där konsten kommer att ta mer och mer plats. Ett kapitel där jag kommer att känna efter mer och gå på “my sences” som de så ofta påtalade i konstskolan.  Det känns lite som om jag börjar komma ditåt, börjar hitta rätt småningom…. Än så länge har jag gjort mycket beställningar och i det finns tyvärr ingen själ. Det kanske blir en vacker bild. Men det är allt. För mej känns det ganska meningslöst. Jag vill förmedla känslor…jag vill måla det som kommer…det som vill uttrycka sig. Känslan. Den evigt viktiga känslan som jag helt sonika förbisett nu en längre tid. Först då jag hittar tillbaka till den där känslan och då blir det riktigt bra. Vill hitta tillbaka till tiden då jag fick en bild för mitt inre (sketcher, planerande kastar jag bort..när det kommet till tavlor) och målade sedan direkt på duken, dit vill jag igen. Men innan jag kommer dit så finns det några tavlor i hästens och havets  tecken som nu finns till salu både här på hemsidan, men också på Granlunda gård ikväll kl.16-19 och imorgon lör. kl.12-19!! Själv är jag där lördag om man vill diskutera priser 😉

Eftersom naturen är så viktig del av mitt liv så kommer jag inte ifrån att naturen måste få ta plats på mina canvas. Jag inspireras så oerhört mycket av just naturen, dess stillhet, dess djup som fenomen. Finns det nåt härligare än att stiga upp tidigt en sommardag och gå till havet för att se den spegelblanka ytan trollbindas av sjörök…nästan som  små väsen som dansar på vattnet. Magiskt. Eller att vara långt ute på ett skär med höstvindens bitande storm i håret. Eller att en vinterdag gå ut i skogen och känna hur snön knastrar under fötterna och den kalla luften bita kinderna röda. Det är livet. Det är här och det är nu.

 De är dessa stunder jag njuter så fruktansvärt, att jag bara vill ha mer…. det magiska är att man hittar dessa stunder överallt i naturen…det kan vara skogen, det kan vara intill en tjärn, det kan vara ute på havet…hemligheten är ofta tiden. När världen sover då dansar de vackraste väsen runt oss.

 

80 % flyter på rätt bra nu. Barnen trivs. Den minsta fullkomligt älskar daghemmet. Jag får tid till att utveckla det jag vill, tid till mej själv. Det ända som skär är att vara borta från min Benny. Nå. Snart kommer han igen. Det är så jag överlever. Jag tar ett djupt andetag och tänker det är inte länge kvar nu, så är han igen här. Förr klarade de sig med sina sjömän som var borta långa tider, nu måste väl jag också. Då hade de inte ens facetime eller internet. Nu pratar vi varje kväll. ♡

Det enda jag ännu funderar på, som inte har släppt mitt inre, är min fjäll-resa. Ännu funderar jag om jag och Emil (äldsta pojken) kanske sku ta oss över till Sverige och åka uppåt inom kort. Naturen drar, fjällen sträcker ut sina långa armar och drar i mej. 😉 Bara ta fina foton och umgås, en stund, tänkte jag, Inget märkvärdigt. Bara dra andan. Bort från sjukdom och till den mest läkande plats på jorden…norr. Fjäll. ♡ Bara vi, och sku det inte vara för att jag måste belasta andra för barnvakt och djurvakt så sku vi redan ha varit….nu är allt lite mer komplicerat. Men ska nu ändå se om vi inte sku få till en lång helg ändå. Sku också vara skönt att sova ett par nätter igen ostört.  Varje gång jag skriver så, så får jag fundera hur det låter i andras öron. Men eftersom vi levt så länge nu med sjukdomen diabetes 1 (den mellersta killen Rufus) så är det nog bara en sak som man behöver. Avlastning. Det skyller jag bara på sjukdomen förstås, inte Rufus. I början hade jag dåligt samvete för att jag måste ta avlastning från min egen son, men det är ju inte så, utan det är sjukdomen jag tar avlastning ifrån. Ingen människa håller och orkar utan någon natts sömn då och då.

Här nedan kommer tavlor av early morning serien, och ni kan inte tro hur bra denna ser ut ovanför en dubbelsäng. Den hänger i familjerummet på Granlunda gård så titta in där, de som besöker.

Nu drar naturen efter andan…

Nu drar naturen efter andan. Allt är på helspänn. Skott hörs och det övas på skjutbanan…fortfarande river det till lite inombords varje gång det smäller. Vad tänker djuren…de vet att snart gäller det att vara smartare än jägaren. Snart kommer de att få springa för sina liv, stressas för att tillslut stupa av något skott. Må skadeskjutningarna vara så få som möjligt, tänker jag varje gång.

Jag är kluven. Jag lider med dem. Familjer splittras, rådjurs hanar kan skjutas bort medan honorna ännu behövs för att passa sina småttingar..å andra sidan känner jag att jag mycket hellre äter kött skjutet från ett djur som levt lyckligt i det vilda än något djur som avlats och stått i en bur för att sluta som mat.

 Männen i vår familj  jagar, inte jag.  Å andra sidan så förstår jag, älgjakt, rådjursjakt allt behövs för annars blir det för många av dem, bilolyckor med vilt ökar och odlingar och rabatter blir förstörda. Balans. Balans i allt.  På en ö är det speciellt viktigt, de saknar naturliga fiender så det blir alldeles för många av dem.

Nackdelen är att man måste tänka sig för innan man springer runt i skogen nu, skogarna är inte tillräckligt stora, man slipper inte undan jakten…

Överlag har vi dragit ner på köttkonsumtionen, man behöver inte äta kött alla dagar, det finns så mycket vegetariskt gott. Men när jag äter kött då äter jag gärna älg, rådjur eller kött köpt från någon gård där jag vet att djurhållningen är bra. Tusen gånger hellre än något butiskköpt, i värsta fall hormonprocessat…

  Man bör känna vördnad för djur och natur allt annat är oacceptabelt i min värld.

 Åh, jag är så glad, för inkommande helg har man alla chanser att fylla på köttförråden här på Åland då gårdarna öppnar för skördemarknad. Skördemarknad! Då säljer man ut av det gårdarna producerar, äppelmust, fårskinn, kött, bär, hantverk….Själv ska jag vara på hästgården Granlunda gård där mina tavlor finns till försäljning. Så kom dit och kolla på lördag, vet jag! Välkomna!♡


Married to the sea

Tillbaka till skärgården, tillbaka till Norden, tillbaka till klippor, saltdoft, vind och skär, sandstrand Åland alltså. Än är havet lugnt…lagom blåst, varken dramatiskt eller lugnt, sagolikt och melankoliskt som det kan bli vid spegel glans. Älskar när vinden riktigt sliter en i håret och man verkligen får känna av höstens stormar…de lär väl ska komma..

Euforisk har jag skuttat omkring i skogen och sett att det finns både lingon och blåbär…även om blåbären inte smakar lika gott som på sommaren. Vi tog en tur med Chico för att försöka hitta lite gul kantarell men icke, hittade några små, små kantarell bebisar som jag inte nämndes plocka. Vi väntar lite till.

Married to the sea ♡

Igår började vi städa ur snickarboden här på gården, det är en riktig Pettsson & Findus snickarbod, det verkligen hänger saker överallt. Väggarna är täckta av verktyg. Snickarboden är ett perthus som är ännu äldre än bostadshuset (långt över hundra år) med en härlig gammal eldstad. Där ska jag sitta i vinter. Där ska jag sitta intill den sprakande elden och fixa.♡

Det gör så gott att komma bort ibland för då ser man allt igen med nya ögon, och jag måste nog säga att efter all sjukdom och elände vi tampas med så har jag börjat stanna upp mer och bara känna efter. Jag lever. Jag gör det jag trivs med och mår bra av. För en dag finns jag inte mer och då ska jag inte ångra mina vägval. Jag levde.

Länge leve Åland. Nu är jag här och min mission är nu att dela med mej av denna vackra ö. Skärgård. Natur. Dofter. ♡

Skog, härliga skooooog….vad jag saknar den här i Spanien.

Skogen är liv.

Lägger man huvudet mot en trädstam och kramar så kan man fyllas av ny energi,  energi renodlad i naturen. Tänk så kloka träden måste vara som endel stått flera tusen år på samma ställe och lever fortfarande. Träden pratar, lyssnar, minns (!)och känner..det lärde jag mej igår av ett program på tv, det kan ses i efterhand på yle areena, och heter elävät puut     finns med svensk text (mörka texten en länk till programmet). Speciellt det andra avsnittet var väldigt givande. Jag som så njuter av att gå ut i skogen…. kanske är en orsak just vad de berättade. Träden har en försvarsmekanism då de blir attackerade (av ex. skadedjur) så då släpper de ut ett ämne som far med vinden och som tas upp av både djur och andra träd och människor(!). Ämnet påverkar oss och stärker vårt immunförsvar. Ämnet gör så de andra träden varnas och småfåglarna känner också av det och inser att trädet ex. kryllar av larver som äter dess blad och flyger då dit och äter upp larverna! Tänk, så allt lever i enslags symbios, långt, långt mer invecklat än människan någonsin vetat. Trädets rotsystem är som ett datanätverk…sär information samlas osv. Jag tycker det är så otroligt intressant allting att jag bara suger åt mej all gedigen forskning de tagit fram, gjort och berättar. Absolut sevärt.


Det är så härligt att vi fått (ni fått) njuta av en så fin höst, hoppas den håller i sig lite till, vill hinna ta del av den innan det blir vinter.  Hundarna flyger hem med oss nu på torsdag och det lär ska bli långa skogsturer med dem. Jag vill bara springa runt i skogen, hitta svamp och beundra allt det vackra innan skogen går i ide.

Är så glad också, har kommit med på en kurs som går på höga kusten i november några dagar, annan konst. Berättar mer om det när vi kommer närmare november. Men höga kusten!! Bara det får mej att trilla baklänges! Ääääälskar Lappland/Norrland med dess natur. Oj, vad många foton det ska bli…hoppas på norrsken också!

Jaha, då är det bara att lätta på baken och packa lite till då..det ärvas dagarna gått ut på nu, packa, simma i poolen (Wiltons älsklingsgöra), packa, simma i pool, packa…ja ni förstår. 😉

Ha en skön tisdag kväll!

 

Alltid lär man sig nya saker

September, skördetider… Jag blir så där barnsligt lycklig när jag får lära mej nya saker..som hur man äter färska fikon, trodde man på något vis måste avlägsna skalet tills jag blev visad att man äter färska fikon med skal och allt. Underbart att man lär sig nya saker hela tiden.🖤

Wilton upptäckte också här om dagen det lilla bananträdet och pekade på de små baby-bananerna. “Va-e de-mamma!?” Så vi är på samma stadie, vi lär oss nytt hela tiden. Citronerna är gröna och mognar småningom, avokadon har små frukter och apelsinerna är likaså gröna. Vilket utbud, man blir helt tagen, turist som man är.  Fast utbud finns det ju överallt, det  är bara lite olika beroende på var på jorden man befinner sig. I Norden har vi alla bär som är fulla av vitaminer och mineraler som ska göra så vi överlever den långa, mörka vintern. Kan inte vänta tills jag får komma ut i skogen (fast jag är rädd för att utbudet är skralt i år).. Och här i sollandet så har vi andra frukter, men alla med samma syfte, att hjälpa till att hålla människan frisk.🖤

Vilken gåva att få gå här som Eva och Adam och plocka när man känner för apelsin, citron, fikon, granatäpple… tacksam. Så otroligt tacksam. Ibland drömmer jag lite i hemlighet om att bli som Mandelmanns…helt kunna odla allting själv,  självförsörjande. Tänk! Vilken dröm. Slippa sätta i sig en massa som man inte alls vet hur det har producerats, om djuren lidit etc. Tänk att ha en egen kossa. Höns, ankor. Kanske en get. Några grisar som får böka fritt i sin stora hage. Något får, för såklart sku jag sitta där vid min spinnrock och trampa garn för fullt 😉 Sådär. Så långt kom jag tills jag insåg att där gick gränsen. Nåt garn trampande sku det inte finnas tid till. Eller? Kanske man sku behöva en dräng och en piga då med? Men vem vill arbeta bara för mat…de vill ju ha lön, där gick det i kras. 😉

Gjorde en lång promenad upp mot bergen idag, tyst och stilla, bara lite åskan som mullrade då och då. Tyvärr har den spanska hettan nästan bränt sönder all natur vid det här laget, det gröna finns bara där människan vattnar.

 

Igår när jag sku fylla på dricksvattnet till hundarna flöt det omkring en vinge. Någon stackare som inte längre flyger…jag blev sådär salig där jag satt och stirrade på vingen. Tänk. Livet är en gåva. Varenda minut ska man njuta av för plötsligt ligger man där vingkapad. Eller så fantiserar man att det växer ut en ny och man får ta tillvara stunden för att fundera ut hur man vill att livet ska bli och flyga ännu högre! För man fick en andra chans.

 

 

 

 

 

Skriv upp alla idéer i ett häfte och förverkliga! Write down all your ideas and make them real!

Hej!

En ny vecka är här och våra dagar minskar här i Spanien. September visar sin vackra skrud där uppe i norr och jag kan inte vänta tills jag får komma dit och fota lite men först njuter jag lite här med mina älsklingar.

Jag är så otroligt tacksam att jag får spendera de här två veckorna nu med lilleman i soliga Spanien. Lite som att det är den sista tiden nu han är liten för från och med halva september börjar han första gången i sitt liv på dagis. Liten blir stor och jag kommer plötsligt inte att ha barn hemma på dagen, lite märklig känsla men samtidigt känner jag att han verkligen behöver få komma ut och leka och lära sig att ta hänsyn till andra barn. Kommer nog att kännas lite märkligt de första dagarna jag lämnat honom…men allting har sin tid och nu är det dags för lilleman att kliva ut, ett steg ut i världen, ett steg längre bort från mamma känner jag.

Stora vågor kommer och bäst att vara förberedd 😉

Hi! 

A new week has begun and  our days in Spain are few..September is showing its glory up north and I just wait until I get there and get some pics but first some days left here with my honeys. 

Im so thankful that I get to spend these two weeks here in Spain with little Mr junior. It feels a bit like this is the last time i got my baby because from middle of september he will start to go to daycare for the first time ever. No little man anymore. Strange feeling that Im not going to have any kids at home anymore when I leave him there…Im sure i will walk around in circles a bit just so confused over what to do with my time…but he really needs to come and play more with other kids and learn how to share things. Its time. There is a time for everything. Big waves coming better be prepared.  So grateful though over this time spent here, just me and him at daytime.

 

Jag har så mycket ideér som jag nu skriver ner i ett häfte så jag inte glömmer som jag vill förverkliga. Så är väldigt taggad inför vardagen som kommer inom kort. Ni vet jag är sådan att då jag tänkt tanken så finns ingen återvändo. Då blir det bara av, visst måste man kanske sålla ibland om inte tiden hinner till allting men brukar förverkliga dem efter hand i alla fall.  Har många såna tankar nu. Sörjer lite att höstresan norrut inte blev av med min äldsta pojke men kanske hinner vi ta en lång helg ännu.

I got so many ideas that I want to explore that to avoid forgetting I’m  writing them all down in a notebook. Im feeling very eager, this fall will be great. You know, Im that kind that if I’m thinking the thought Im doing it, sooner or later at least… Feel a bit sad over our trip North (that I was planning with my oldest son)  never happened..but maybe we will still have time. 

Eftersom jag nu kommer att få tid så ska jag ta tag i mitt fotograferande mer. Genom bilderna vill jag så gärna förmedla Norden och Åland och olika känslor beroende på årstid..sen kanske det är lättare sagt än gjort, men finns viljan så finns det potential.  Ska också ta tag i mitt sjungande lite mer igen..det är otroligt hur bra man mår när man sjunger, målar och skapar hur kroppen fylls av endorfiner och varenda cell i kroppen bara blommar upp när man gör det man känner att är rätt.

When Im all the sudden will be standing there with a lot of time, Im going to take the photography even further…I really want to show you the North and Aland Islands and if I succeed through pictures that Im thinking on, I feel I succeeded.  I will also do some songs again…its amazing how good you feel when you listen to your body and start to create. The body is filled with all kinds of endorphins and each and every cell in the body just bloom when you’re doing whats meant for you. 

Håller också på och fixar till bloggen här när jag hinner och nu har jag äntligen fått in några tavlor på webshopen så nu hoppas jag det ska fungera. Mera kommer dit efter hand. Ha en härlig tisdag kväll bara fyra dagar till helg igen 😉

Im also fixing this site and I have fixed the web shop, there are some paintings for sale now and after hand it becomes more. Have a lovely Tuesday evening only four days until weekend again.. 😉

“Havet fa-alit” “Dangerous sea”

Det harmar mej att jag inte släpade med kameran för den i telefonen orkar inte riktigt med fina vyer på långt avstånd alls. Så bergen blir lite suddiga.

Men dessa berg, älskar dem. Det är något magiskt över dem, en gammal urkraft som ger lite samma effekt i maggropen som havet gör.

It bugs me I didn’t bring the camera (had a lot anyway to carry) because the phone in the phone (that I had ) isn’t that good, is it..not for landscape pictures. So these mountains are a bit blurry.  

But these mountains, love them. Its something magical over them.  An old power somehow that gives the same effect as the sea does. 

Så många gånger vi hade surrat förbi havet med den lille på baksätet som pekat och ropat “simma i havet”. Så igår kväll gjorde vi en sväng dit…vågorna var stora men där var andra barn och småbarn och vi tänkte att bara den lille är i pappas famn ut genom vågbrytningen så går det ju att flyta lite med sina armpuffar. Vi lade ner skötväska och handduk lite högre på stranden (där det var torrt). De vadar ut genom vågorna och simmar men plötsligt blir det högre vågor och precis när han ska komma iland med den lilla så slår en stor våg med all kraft mot honom så han tappar den lille. Jag rusar fram, så även några spanjorer (det såg värre ut än vad det var), men pappa fångade snabbt upp honom igen och det mest märkliga var att lillen själv knappt hann med då han inte alls reagerade? Inget gråt, ingeting. Mest förbryllad över vad som hände. Lite snopen var han på vägen hem då han satt och funderade “simma i havet, pappa tappade mej…” Då fick vi berätta att havet kan ha höga och farliga vågor så nu får vi se nästa gång vi far (då det är mindre vågor) vad han säger, tror dock inte det är någon fara, han är såpass framåt och ivrig på det mesta. Lille mannen. 🖤

Precis på samma gång kom denna stora våg och blötte ner våra handdukar och min telefon (!) så nu har jag ingen funkande telefon utan fick sätta kortet i en mycket gammal vi haft liggande här hemma.Så nu undrar jag hurdan telefon jag behöver till nästa? Någon med bra kamera gärna.  Ge gärna tips!

So many times we’ve been passing the sea without going there and the little man always screams “want to go swim in the sea!”. So yesterday we did. The waves were quite high but there were families and other small kids swimming. And in daddys lap, what could happen? So they walked through the biggest waves and started to swim outside for a bit (with the armrings) and we put our stuff at the beach where it was dry..when they are trying to come back theres a big wave coming and pushing them so that he looses the little guy. I went there immediately so did other spanish (it looked more frightening than it was) but daddy catches him fast again. The funny thing was that the little man himself didn’t say much (no crying, nothing) he probably didn’t have time to react at all. Then when leaving he was thinking loud “daddy lost me..” and we had to explain that the waves can be very big and that we go another time when its better circumstances. Little guy. 🖤

At the same time this is happening the wave rolls over our stuff at the beach and my phone gets wet…so now its kind of dead. So if you have any suggestions on what kind of a phone (one pref with a good camera) I could buy please tell me. 

En till varm och solig dag idag. Blir lite bortskämd med dem. 😉 Det är ändå så varmt att mitt i dagen vill man inte vara ute, utan då tar man sig gärna till ett shoppingcenter med ac och svalkar ner sig.

Another warm and sunny day today. Get a bit spoiled with them. 😉 Its so hot at noon though so you don’t really want to be outside, then you rather go to some cool shopping centre  with ac and cool down.