Höga kusten i siktet ♡

Halloj!

I tjocka, sköna yllesockor går jag här omkring här hemma och inväntar energi och bara är, fundera på att tömma köksspisen på aska och sätta igång en tvättmaskin. Trött efter en tidigmorgon igår då väckarklockan ringde 05:20 och  jag valsade in på jobb som sjukskötare bland åldringarna. När man jobbat helg så får man unna sig en dag ledigt ♡. Bara vara. Bara låta hjärnan arbeta men kroppen vila….om nu det går ihop..

Fast.. har lite svårt att varva ner…Det är ett enda virr, varr i mitt huvud nu..mycket program i november om man säger så. Dagen började också kaotiskt och ni vet när det börjar sådär så är det svårt att riktigt varva ner.. Det började med att mellanbror inte hittade sin diabetesväska (den han alltid ska bära med sig). Vi letade. Och letade. Först lugnt. Sen halvt stressande. Sedan springande. Stanna upp. Tänka. Var hade du den senast…någonstans i desperationen (då man vet skoltaxin kommer och tiden går förbi alla tidtabeller) så blir det pajkastning. Du hade den! Vem hade den? Vart ha du satt den? Tänk!! I paniken cyklar han ner till farfar kollar hans bil (för där var den en stund igår). Inget. Tillslut hittar vi den längst ner i bykkorgen… Var det inte husspöket så var det den minsta…tror på det sistnämnda. Jag skrattade. Vi skrattade. Sen råkar ju den mellersta ha en sådan underbar assistent i skolan så hon hade råkat köra förbi honom (då han cyklade till farfars bil 300 m bort) och vek in på vår gård för att ta  med mannen till skolan. 

Blev en för sen start för alla denna måndag morgon, men så kan det vara. Veckan har “kickat” igång om man säger så..

Vet ni, nu kan jag inte hålla mej längre. Nu måste jag berätta vart jag ska i slutet på denna månad! Till höga kusten! Höga kusten, kan ni fatta? Det finns inte ord som beskriver min glädje att få sätta sig helt ensam i bilen och köra 5 timmar upp längs den svenska kusten till ett makalöst, naturvackert höga kusten!

 

Pirrigt känns det också. Varför, vet jag inte riktigt. Eller jo. Eftersom jag gör det ensam känns det lite pirrigt. Det känns lite pirrigt att köra  till ett ställe där jag aldrig förr varit. Dels…ska jag hitta fram? För att ändå göra resan så avslappnad som jag tänkt (att jag slipper stressa på kanske isiga vägar..) så tänker jag tjuvstarta en dag innan. Planerar ta med kameran och stanna till på vägen. Dels måste jag hitta nåt ställe att övernatta på då jag annars anlände kvällen innan kursstart. Jag ska få träffa nya människor som alla har samma dröm att göra fina silversmycken! Ja, ni hörde rätt! Inspirerad av min favorit bloggerska tänker jag nu ta en ädelmetall och försöka förvandla det till något vackert. Något som har kontext och djup. Något som väcker känslor.

Tänker alltså gå en kurs i silversmide och jag har redan designat ringar och armband som jag ska utveckla. Allt i äkta sterling silver.

Så inom en snar framtid, kanske mot vårkanten så kan jag hoppeligen också sälja av dessa ♡. Vi får se vad det blir. 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *