Ingen blir glad av din ankomst..

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött, nu blir kvällarna kyliga och sena….(ur Tove Janssons höstvisan). Av och an har jag funderat hur jag ska få till ett blogginlägg i de här dystra tiderna… därav det långa uppehållet. När allt känns mörkt och sorgset. För en blogg ska förmedla något, gärna kanske något man blir glad av, inspirerad av eller kanske upprymd av. Tyvärr, måste jag göra er besvikna. Ingen glädje i det här inlägget.

Jag är borta från landet, påväg mot höga kusten, vilket borde vara en glädje i sig, men med mej i bagaget har jag en oerhörd tyngd. Kappsäcken känns tung. Vetskapen om att vi snart är en färre i familjen (min mans systers familj)  gör allting nattsvart. Det som varit avlägset kryper nu närmare.  Det blir en dyster jul. En dyster framtid. Hur jag än letar finner jag ingen glädje. Inte under någon sten. Ingenstans. Alla går sönder på sitt sätt och det är inget man kan göra något åt. Du är inte välkommen, döden. Ingen blir glad av din ankomst. Du fattas oss inte. Fem blir fyra och plötsligt ska alla på något konstigt vis hitta en ny väg att vandra. En väg som ingen kan veta eller ana hur ska bli. Framtiden är oviss.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *