God fortsättning

Julefrid.. nu är vi igång med jullov några dagar till och de dagar som varit har spenderats med nära och kära. Vi började julfirandet med att tända ljus i julkyrkan för Danne.♡ Sen har vi ätit gott, öppnat klappar och varit tillsammans. Så viktigt för alla. Det är lugna och sköna dagar nu utan måsten.

Dagar man med gott samvete kan lugna sig,  bara ligga i soffan (vilket har varit mer eller mindre omöjligt för mej sedan maj, sedan jag varit ensam med barnen) passar jag på att göra nu. Jag sluter ögonen och antingen somnar jag eller så får hjärnan lite långsamt börja känna på att börja spå ideér i form av konst. Det kommer när det kommer. Känner ingen stress än. Jag behöver de stunderna så förbenat mycket, behöver samla tankar i lugn och ro, om jag inte får den möjligheten så går jag på som ett ånglok och stänger av allt. Så nu passar jag på att verkligen vila. Dessutom håller både jag och den minsta på att krokna i förkylning, inget vidare.  

 

Har inte haft kraft att ordna varken glöggtillställningar eller annat nu när B varit så sjuk… så allt socialt umgänge utanför familjen har helt enkelt fått vänta.

När jag går ut i skogen och gör min “grej”, om det då är fotografering eller video…så blir jag helt löjligt lycklig. Vet inte riktigt vad det är. Kommer på mej själv hur jag berättar hur “lycklig” jag känner mej, just där, just då. Märkligt egentligen. Att bara närheten till naturen, att andas in skog kan göra en så rofylld och lugn. Fast bakom kulisserna kan det förstås ibland se lite annorlunda ut…som när vi sku filma mej när jag kom skidande…då kunde inte hundarna (som var instängda en stund i bilen) vara tysta, utan de börja yla för fullt….de lät faktiskt lite som varg på filmen och för en kort stund övervägde jag att låta det var kvar 😉 Tills jag insåg att jag då åtminstone invaggar de utländska läsarna i falskhet. Så mycket varg har vi inte på Åland än, att man hör dem yla när man rör sig i skogen. Kanske snart? Vem vet.

Julfrid med jakthorn

Med träskidor från en annan tid  tar jag mej fram i skogen för att berätta för skogens alla djur att nu råder, julfrid. Andas ut, vila för snart drar jakten åter igång.

I alla tider har man blåst i jakthorn för olika orsaker, inom jakten mest innan jaktradion uppfanns. Men tyckte det var en rolig grej. Så när jag fick morfars gamla träskidor med härliga gamla läder pjäxor (skidskor) och ett jakthorn så var traditionen ett faktum. Här ska det blåsas för julfrid. Eftersom jag inte annars är för jakt så kan jag bidra på det här viset för alla djur.. 😉

 

 

Å snön faller ♡

Jul, jul strålande jul…nu börjar julkänslan infinna sig ♡ 

Äntligen börjar Benny känna sig som förr..han är tillbaka, han är här. Hela familjen är samlad..det är så härligt att se den minsta varje morgon säga “pappa” och förbluffat se sin pappa ligga intill sig. Lika förvånad varje morgon♡. Julefriden håller på att lägga sig och i år gjorde vi så att vi tog in granen lite tidigare just för att jag gärna vill vila i känslan att allt är klart. Då kopplar jag av, då njuter jag med ett glas glögg. Det blir en mycket, mycket vit jul för oss brukar kunna dricka ett glas rödvin till maten men det får vi stå över i år med. Antibiotika och vin går inte ihop..och ja, det finns olika orsaker. 😉

Jultider betyder bastutider. Varje dag badas det bastu under jul i vårt hus, det är något så avkopplande med just det.. att bara få lägga sig ner på bastulaven alldeles ensam en stund och meditera. Det är något harmoniskt och lugnande med det dunkla ljuset, doften av brinnande ved och det sprakande ljudet av elden. Är vi bara jag och Benny så brukar tystnaden leda till en massa kreativa tankar som leder till planer om gården och vad vi vill i livet.  Kunde inte tänka mej att vara utan dessa stunder.

Snön faller och vi får en vit jul… nu väntar jag ännu på isarna..vill verkligen prova långfärdsskrinning och vill kunna göra utflykter med snöskoter till olika öar. Kom vinter och kyla, kom!

Så i jul tänker jag ta det lugnt och hoppas på att den kreativa fen kommer med idéer till min konstutställning i London som jag ska börja arbeta med efter jul.

Nu ska jag spänna sele på hunden och sätta pulkan fast med den minsta i..innan jag tar tag i det sista julbakandet.  Hoppas ni får en riktigt skön jul allesammans!

Dag för dag

Jag blir så glad, så glad ända in i själen när snön faller….när vårt mörka landskap förvandlas till nåt vitt, mjukt och nytt.  Knastret under kängorna, glada barn som bygger snöborgar till rop och stoj. Det är som om jag ser världen med ett nytt ljus, som om någon älva är där och slår med sitt trollspö. Otroligt! Jag vill vara ute, jag vill plumsa i djup snö och följa min hästs hovspår…åååh vad jag älskar SNÖ! Jag blir som ett barn igen, det är en härlig känsla. Å underbar känsla när man sedan sitter intill den värmande brasan med röda kinder. Då känner man sig hel. På något konstigt vis. Det blir bara magiskt. Å iom att man lever i nuet har man heller inte förmågan att känna stress av en massa jul saker som måste göras (de kommer sen när jag står där med maten och undrar varför jag inte började tidigare). Nu vill jag inte att snön nånsin mer lämnar oss innan slutet av mars…

I helgen var det begravning för vår kära Danne. En mörk och sorgsen dag men också fin på alla sätt. Det  var 270 personer i kyrkan..så det var endel. I detalj hade han bestämt mycket om sin begravning. Egen kista, byggd av återanvändt virke. Flaggan på den. Att man endast skulle ha en handros och inte sätta pengar på fina blomsterkransar, de pengarna gör mer nytta för, de nu faderslösa barnen. Tänk vilken styrka, kan jag känna. Att man planerar sin egen begravning. Å så fruktansvärt sorgset samtidigt. 

Vila i frid Danne! Vi lärde oss mycket av dej 

 

 

Juletiden närmar sig och sakteligen måste man börja göra en lista i sitt eget inre att alla julklappar är på g…eller eh, kanske imorgon. Det här med ADHD (själv diagnostiserad) och planering går inte bra ihop alls. Jag är otroligt dålig på att planera framåt. Jag tar varje dag lite som den kommer med dess för och nackdelar. Utan planering rasar mycket kan jag säga…somtur har jag en andra hälft som ibland, ibland inflikar grejer så jag inte ska glömma. Så många gånger har jag inte stått där…eh, det har ingen tänkt på…ingen tänkte att vi sku äta middag på söndag också..osv. Så ni kan ana att det inte ä någon som tänker på en julklapp innan veckan innan jul…typ..och att skicka iväg julkort när det ännu är “billigt” …vad är det?  Oj, oj vad det sku bli enklare ibland om man kunde planera lite i förväg. När vi ska någonstans (resa) så frågar familjen i Borgå, nå kommer ni? Har ni bokat? Å alltid får de samma svar, “öh, nej”. Bokar dagen innan…Ibland önskar jag mej lite mer ordning och reda i mitt sinne. ..

Nå, det mesta börjar vara på grej i juklappsväg och somsagt i år blir det mycket begagnat..tycker det är precis lika bra att köpa begagnade skidor och sportutrustning om man på nåt vis kan bidra till att inte öka konsumtionen med allt vad det innebär så är det värt det. Så försöker jag tänka. Alla små bäckar liksom…

 

Idag fyller också vår äldsta 12 år… Snart har vi en tonåring i huset.

Hjälp. 

Ljuset slocknar aldrig (inatt igen påhälsning)

Sankta Lucia…årets mörkaste dag är just till ända.  Dagen började med skolans luciatåg så stämningsfullt och fint. Midvinter…som i motsats till midsommar.  Vi måste lysa upp vintermörkret för att överleva här i norr och genom lucia sprider vi just det ljus som vi alla behöver. 🖤

Vet ni, jag är såå tacksam, för nu är jag så trött mest hela tiden så när sånt händer som inatt så kan man inte annat än blicka uppåt och tacka. 🖤

Inatt, igen fick vi hjälp av andra sidan. Det är så fantastiskt. Jag har ju berättat förut att jag vaknar konstiga tider (då jag verkligen inte, aldrig vaknar)  som kl 05 bara för att inse att R ligger allt för lågt i blodsocker. Detta har ju upprepat sig gång efter gång, alltid då R ligger lågt och behöver fixas och därför är min övertygelse den att det inte alltid är slumpen utan att vi det facto har hjälp från andra sidan när så krävs. Detta sade också ett medium till mej utan att veta. Nåja, till denna, förra natt. Min man som inte mått bra (mer om det nedan) mådde en aning bättre förra natten och tyckte då han sku ta vaktandet av R:s blodsocker (kan ni gissa hur tungt jag sov hela natten?) . Nåja. Plötsligt vaknar han till att tv.n skrålar för fullt här nere i vardagsrummet! Hundarna sover uppe och katten var inte inne. Han går ner och stänger av och konstaterar igen att R:s blodsocker är för lågt.

🖤🖤🖤

Otrolig tacksam att veta att det är någon som håller koll då vår ork brister. Som ett extra öga, en extra hjälp. Så tacksam.

Annars är det inte särskilt ljust för oss nu känns det som. Som lite motvind. Igen. När ska vi få segla i väg med vinden i håret? Mannen kom hem från Spanien som vi alla så hade väntat på… dock allt annat än frisk. Han har med all säkerhet fått i sig någon bakterie  så han har varit dålig i tre veckor… inte lustigt att se sin älskade bara vara skuggan av sig själv. Så idag körde jag honom till sjukhuset. Igen. Han besökte dem förrgår med och lämnade en drös prover.  Idag har de tagit in honom och väntar på provsvar på vilken av alla bakteriesorter det är, så de vet vilken antibiotika som biter på. Hoppas innerligt att han orkar på lördagen bära kistan på begravningen. Det vet jag betyder jätte mycket och han skulle nog vara himla ledsen om så inte blev fallet.

Så från att ha trott att yes, nu vänder det, nu blir vi två igen och jag får ääääääntligen tid till min konst så hände det här. Viktigast är ju helt klart att han blir frisk, så får allt annat vänta, så är det ju. Å på nåt konstigt vis känns lite december månad så där som om man liksom kan ta sig rätten att mest fixa och lalla  i hemmet. Planera och förverkliga.

Limboland men London i siktet

Nu väntas det mycket i denna familj ♡.. det väntas på pappa, det väntas på julgubben, det väntas på “toola klappar å ssmå klappar”…det väntas på begravning (som ju e stort för oss alla, men på ett annorlunda speciellt sätt för barnen som aldrig ännu varit på en)… det väntas på vinter och snö..det väntas på perfekt väder för julfotografering… känns lite som vi lever i någonstans “limboland”..väntar och väntar. Så ska man ju inte göra. Man ska leva i nuet. Det vet jag. Å försöker verkligen.. men när det mest regnar ute så blir det inte riktigt det man hade önskat sig. Fast. Å andra sidan.. jag trivs bra inomhus med alla julljusen. Jag bara myser och skjuter det dåliga samvetet åt sidan. För just nu går inte saker som jag riktigt tänkt mej. Varför kan jag inte riktigt sätta tummen på…

 

Energin och inspirationen lyser med sin frånvaro när det kommer till målning…vilket är ganska konstigt. För jag brukar vilja måla den här tiden. Inspirationen  brukar flöda. Nu vet jag inte riktigt vad det beror på att jag inte hittar någon eld. Elden brukar brinna för fullt nu… tror själv kanske att det beror på att jag inte riktigt hinner få komma iväg på diverse konstevenemang etc för att bli inspirerad. Jag ger mej inte tiden att inspireras. Det var det här som var så bra med skolan i London att man skulle ränna omkring på diverse utställningar just för att hålla sig inspirerad och det fungerade verkligen! Saknar lite det.

Jag rör mej heller inte tillräckligt ute i naturen nu för att bli inspirerad..för naturen inspirerar. Massor. Iof fick jag goda nyheter igår, fick veta att jag får chansen att ställa ut i London i Mars månad. Så nu gäller det ju faktiskt att kliva ut ur denna okreativa bubbla. Verkligen glad för den chansen. Igår kväll när jag nattade min yngsta så låg jag där och lekte med olika motiv i tankarna…så kanske, kanske ska snart ett ljus lysa upp i mej. Väntar på den känslan.  Är också rätt säker på att bara jag får mer tid (dvs då pappan anländer till huset) och med den kommer också ron (de går lite hand i hand) och tankarna på nästa projekt får mera fart. För vill leverera. Jag och tavlorna ska levereras i Mars. Till London. (lite eget pepp här) 😉 

Ha en skön lördag ! Nu kommer tiden då man får bädda ner sig i soffan och ligga och titta på julfilmer 

Välkommen-kära-vinter dansen

En lång paus. Alltid lika svårt att dyka upp efter en lång paus. Det känns lite nu som om jag vill dra bort den spända halsduken som spänner för hårt kring halsen. Det klämmer lite hårt om nu..December månad för med sig en massa “måsten”, som egentligen ska kännas roliga. Det ska vara roligt att baka jullimpa, laga pepparkaksdeg, julpynta, laga  julkort och fundera på julklappar. Men samtidigt vill jag inte bidra till att förstöra klimatet, jag vill inte gå till butiken och köpa en massa nytt. Får hålla utkik på köp och sälj sidan (där det säljs begagnat). Jag har alltid varit emot att barnen ska överösas i ett stora berg av klappar…vad lär de sig av det?

 

Att tillverka silversmycken var just så roligt jag hade tänkt mej och bara mannen kommer hem i halva december ska vi fortsätta att tömma snickarboden och städa upp där så vi småningom kan förvandla den till någonstans kreativitet-bod.

Saknaden efter mannen smyger sig allt mer på…tänk att vi varit borta från varandra så länge (fast vi ju setts små stunder emellanåt) tror jag har lärt mej att vara mer självständig. Jag har liksom inte haft något val än att göra saker själv eller också har det blivit ogjort. Nu är det bara tio dagar kvar tills han kommer. Nedräkningen är alltså i full gång.  När man har familj och tre barn är man ju inte ensam och då “märks” inte ensamheten på samma vis som om man vore ensam..men klart jag saknar honom. Saknar att luta mej emot honom på kvällen i soffan, saknar te sällskapet, saknar samtalen. Saknar familjemyset. Saknar självklart avlastningen… saknar hela nätter med sömn och saknar någon annan som tar ansvar för läxor och provläsning.

Är ändå stolt över mina stora grabbar. De hjälper verkligen mycket till. Kanske har de också tvingats växa i den här situationen? De har märkt att hjälper de inte till att plocka upp och hämta ved så förvandlas mamma till en irriterad mamma som inte är så rolig att vara omkring. Nu bäddar de faktiskt sina sängar och drar upp rullgardinen om morgonen…de hämtar in ved om det behövs och de hjälper till att laga mat om jag ber om hjälp. De kan se efter lillebror medan jag gör stallsysslor, ja-a, jag är stolt, måste jag säga. Jag hoppas de växer upp till ansvarsfulla ungdomar. 

Nu väntar jag bara på vintern och snön…vad jag njöt då hela ön plötsligt förvandlades till ett vinterland. Det var så vackert så vackert så då passade jag faktiskt på att springa ut med kameran lite. Kanske ska vi sjunga välkommen-kära-vinter dansen?