Oj,oj,oj är allt jag får ur mej medan jag känner mej som en urvriden disktrasa..

Herregud, när jag tänker efter. Den här våren. Aldrig förr har vi väl haft så mycket att fixa som denna vår. Alla listor. Alla “att göra” lappar som limmats än här och än där. Frustrationen över att sakerna aldrig håller deadlines. Det dåliga samvetet över den bortglömda graviditeten. De bortglömda barnen. Tiden som tickar, flåsar en i nacken. Snart är de här sommargästerna. Men, men vi klarade det och jag kan bara med häpnad bläddra i mitt block på saker vi verkligen fått gjorda. Fast vi hade mer, det fanns mer på listan…men min man lärde mej IT-världens upplägg. Prioritera, gör listor, det som inte hinns med lyfts igen till första plats så småningom och så får man alltid underhålla och sköta om sakerna fast de blivit klara. Listan är i ständig rörelse…

Men nu. Nu tar vi paus. Nu gör vi bara stugstädningar denna månad. Mitt i högsäsongen, juli månad så har projekten stannat av. Alla projekt som har med Westergårds att göra har tagit paus. Det som blev klart det blev. Nu bankas det inte mer, till gården har anlänt gäster som förväntar sig lugn och harmoni inte ett omkringspringande, stressat husfolk. Så nu håller vi paus, sköter våra djur och försöker göra det vi vill för stunden. Vila. Andas. Göra det man har lust med. För ja, jag har lärt mej att lika snabbt är sommaren förbi..

Sen hände Belle…

Vad är det? Flicka eller pojke? Tittade hon frågande mot honom mitt i dimmorna av lustgasen..

Å när svaret blev flicka måste jag dubbelchecka ggr 3! Är det sant?!?Var det verkligen en flicka?? Jag som hade varit så säker på att jag sett någotslags “pojk-paket” på sista ultraljudet. Ja ut kom hon. Vi tog 10:10ans färja till stan så var på sjukhuset 11.10 och 12.48 är hon född. Vår lilla ögonsten Belle Safira Mattsson. Ja, nu är det bebisbubbla. Amma. Amma. Amma. Sova alldeles för lite….så pass lite att jag inte vaknar till vanligt alarm på mobilen..så jag är inte mycket att räkna med nu när det kommer till blodsockerkontroll. Ännu har vi hållit oss mest inomhus, provade på en länk med barnvagnen och kom 100m innan hon var missnöjd så jag måste gå hem igen. Bäst sover hon inne, i väntan på rutiner. Storebrorsorna strider om hennes uppmärksamhet och de äldsta vill så gärna ta henne så fort hon öppnar ögonen. Den näst minsta närmar sig försiktigt vaggan och utbrister allt som oftast “oj! Oj så sööööt hon eee!”. Sen drar han sig förnöjt tillbaka. Så ingen avundsjuka so far och vi försöker förstås vårt bästa med att ge honom precis lika mycket uppmärksamhet som förr.

Nu blir det lite “mamma-sysslor” alltså bakande, saftande, syltande och plockande av blåbär. Har bestämt mej för att denna höst orka samla och safta så det räcker hela vintern och våren. Ett steg i självförsörjande riktningen….och vad jag SAKNAR skogen med dess tysthet…

Många av fotona i dagens inlägg är tagna av Anette Sundström Photography

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *