Min dag

Försiktigt drar jag fast sovrumsdörren och sjunker ner på sängen för att få lite egentid, jag och mej själv. Just idag, på min födelsedag. Nu. Nu vill jag få till det där blogginlägget jag så länge tänkt på. Tittar tillbaka i det jag inte publicerat och hittar ett halvskrivet inlägg från början av augusti som blev avbrutet, aldrig klart. Det är mitt liv just nu. Jag blir avbruten i det mesta och får sällan till någon egen tid. Det är okej, jag lever på små, små stulna stunder här och där. Jag doftar på bebis, njuter av de små leenden jag får tillbaka och kontakten vi knyter. Det värmer hela mej länge, länge. På något vis vilar jag ändå i stunden mellan byktvätt, diskmaskinstömning/fyllning, stugstädning och djurhållning. Jag finns, jag andas, jag är.

Efter uppsjungandet av mej så gick jag mot morgontoaletten och där mötte jag en liten, liten nattfjäril precis där jag lade handen på toadörren. Jag stannade upp, såg den och betraktade den flyga iväg. 🖤 Aldrig är det för sent att dra ett djupt andetag, förlåta och få en ny chans.

Sommaren har varit hektisk och helt självförvållad.

Nu har vi bara tre gästsällskap till bokade för denna säsong sen blir det lugnt. Kom att tänka på min “mommo”. Hon hade också sommargäster i sina sommarhus. Hon fick också ta del av andra människors liv, hjälpa dem, och få en inblick. Hur man än kan tro så är det både stressigt med allt städande och spring men också väldigt trevligt att få prata med vilt främmande människor. Endel mer pratsamma andra mindre. Alla tycks dessutom trivas väldigt bra. De ser inte allt det vi ser. Alla brister, allt som borde fixas. De är nöjda att få kunna pyssla om djuren, ev. rida och köra häst, de är glada, det är deras semester. En avslappnad tid för dem. Visst vet jag att jag inte alltid utstrålat “lugn och harmoni” när jag kommit rusande bakom hörnet med andan i halsen för att snabbt ta ut någon på en promenad med ponnyn medan man vet att babyn inne väntar och är hungrig. Men till nästa sommar blir allt så mycket bättre och kanske får vi lösa det med barnvakt och annat. Vi får utvärdera, se våra brister och försöka bli bättre helt enkelt.

Äggkärran, tvål, skulptur och mammaledighet

Mammaledig. Betyder för mej, ta vara på all vaken tid med bebis och däremellan göra sånt som får mej att må bra. En balans för att orka helt enkelt. När jag inte får vara kreativ dör något inombords och jag mår sämre och sämre. Så den där lilla tiden jag får smida på mina ideér, förverkliga och färdigställa gör mej hel. Nu nosar jag lite försiktigt på gjuteriet helt enligt som man gjorde då man saknade material att få till olika former med. Det vill säga bygga upp med järnskrot och sten och sedan använda cement i olika “finhet”. Jag kan lite, men jag gör mycket. När man gör saker man egentligen inte bemästrar så finns risk för att man får lära sig genom sina misstag…dvs. att när man gör fel så kanske det faller sönder med tiden. Har precis färdigställt en grindhuvud (hästhuvud), nu ska det till ett ex till sen ska stolparna med huvud målas svarta innan jag provar lyckan på större alster. Älskar fina formklippta men också vilda (!) trädgårdar och kan man förgylla den med konst blir det ännu bättre. Så få se. Trädgårdsidéerna är många och just september månad lämpar sig väl för gjutandet i trädgård.

Tvålen som tillverkats har också varit väldigt populär och vad lämpar sig väl bättre än att i vinter laga fler och fler tvålsatser med tanke på dess långa lagring innan användning. Äggkärran är också igång så länge vädret tillåter sen misstänker jag vi kommer att få för mycket ägg i vinter och man kan fortsättningsvis köpa av oss direkt hemifrån. När lugnet nu lagt sig ska jag igen återuppta bloggandet så jag får utlopp för min “skrivarnerv” som ofta kliar och kliar.

Ha det gott nu och njut av den värme som ännu återstår!🖤

Foto Anette Sundström photography