Badbalja och gårdsliv

En ledig vecka har just gått, behöver jag säga att den var välbehövlig? Har inte gjort annat än sålt min själ den senaste tiden…jobb, jobb, jobb…så när det plötsligt var en tom vecka så höll jag hårt fast i den. Har varit en hel del pyssel på gården och deadlines kryper allt närmare..på påsk ska lillstugan och visthusbod provas. Så vi har tid på oss att åtgärda eventuella brister tills säsongen drar igång.. Då kommer nämligen moster med barn och min mamma med man på besök.

Getabockshagen är klar och i skrivandets stund sitter vi på skärgårdsfärjan för att hämta hem get och höns från västra Nyland. Bocken kommer från ett hem som heter Skeppsdals family och där driver de en djurgård där de tar om hand om hittedjur och andra stackars djur som farit illa och är i behov av nytt hem. Även mina engelska och franska höns kommer från en gård där i närheten. Ska bli riktigt roligt med lite mer liv på vår gård. Som sällskap till geten ska vår ponny få gå ett par veckor tills det blir utökning med åländska killingar (de ska bara växa lite till)…kommer dö sötdöden då de kommer! Finns det nåt härligare än små baby killingar?? Guuuuud….


Passar också på att ta lite ensam tid nu (vad passar bättre än när mannens födelsedag står bakom knuten) och tar en natt på Svartå slott. Det som harmar mest nu är att jag lyckades lämna kameran hemma….min mobiltelefon kamera har sett sina bästa dagar om man säger så….men får bli lite dålig foton med den nu ändå därifrån. Svartå slott är riktigt fint (har lite minnen från krokarna där omkring eftersom jag engång i tiden sällskapade med en man därifrån) men har aldrig sovit där…..så hoppas få se den vita damen eller höra lite paranormala fenomen som sägs husera där. ♡

Härliga, gamla badbalja som jag hittade på vinden på lillstugan kom äntligen ut därifrån och användes första gången av den lille igår kväll. Lycka!!♡

Återkommer imorgon med inlägg från natten på Svartå slott .♡

Härliga vår!

Andas. En dag ledig. Å andra sidan så är det inte längre fullt så kämpigt att ta sig på jobb i ottan när morgnarna ljusnar och ibland bjuder på härliga soluppgångar.. Jobbar extremt mycket nu. Det är sådan enorm brist inom vården att det bara är att vraka och välja turer och du kan jobba 100% eller 200% om du vill..För mycket känns det faktiskt som ibland. Kör ibland dubbla pass, när jag liksom ändå är på g…. Kör söndagar. Kvällar. Det mesta jag orkar med. B ser tröttare och tröttare ut för varje dag som går, eftersom han blir med allt nattvak med blodsockret nu.. men är jag ledig en dag (som idag) ja, då tar jag förstås natten. Ombytta roller kan man lugnt säga. Å ibland känns det som om det var just precis det som var meningen. Det var jag som var ensam med barn, hus och hem från maj- dec och nu fick han kliva in som pappa med ordentliga tag. Ta igen det han missade.


Fast….jo…kan man ju nog med facit i hand säga att jag har snäppet bättre simultanförmåga. 😉 Just när det kommer till hem, städning och bykning iaf. B brukar försvara sig med att han “prioriterar”..ha,ha. Nåjo. Jag är nöjd så länge han får det å fungera. Har sänkt ribban när det kommer till hus och hem. Inser att jag får städa å tvätta på mina lediga dagar. Det som lider mest nu är vårt sociala liv som inte existerar. Alls. Så ber om ursäkt att vi nu är väldigt dåliga att höra av oss till någon överhuvudtaget. Men ibland åker man 06:30 och kommer hem 22.15 och då är man rätt trött.

Men jag är nöjd. Nöjd att cirkusen överhuvudtaget går runt. Alls. Jag inser att B har fullt tillräckligt ändå…han jobbar när barnen är i skolan. Med denna gård. I skogen finns massor av jobb. Stockarna (sviterna från Alfrida stormen) ska vara klara i slutet av denna månad eller var det början av nästa…(dvs om man ska sälja dem och få betalt) …samtidigt tickar tiden här för gården…Den måste vara i prima skick inför sommaren då sommargästerna börjar komma. Så det är lite fix. Å kanske inte så lite. Det är plåtar som fortfarande fattas från ladugårdstaket (har nu fått svar från försäkrings bolaget…. å surprise, surprise, det är som alltid, att tillräckligt gammalt så täcker knappt försäkringen alls.) Det är mål jobb. Planteringar. Skyltar. Byggande. Förråd. Ja, jag tror jag radade upp allting i förra inlägget. Har tagit paus från mitt skapande för att hinna med allt.. men så länge jag vet att det bara är temporärt så må det gå. Bara nu innan sommaren. Hoppas ändå hinna få nåt nytt i konstväg under juni månad till sommargalleriet. Men nu måste det vänta. Vänta tills allt är uppbyggt som vi vill ha det. Sen ska jag luta mej tillbaka och njuta. När barnet är fött, gården är “klar” så ska vi ta sommar och strosa omkring med vagnen och spendera dagar på stranden. Bara ta det lugnt och njuta. Njuta i motvikt till all stress vi utsatte oss för våren 2019. Jag väntar….


Ibland, bara ibland…händer det…att vädret inte alls inbjuder till utevistelse och om man mot för modan har lite energi i kroppen så kan man få till lite storbak. Underlättar liksom veckans gång…andra gången i mitt liv jag gjorde karelska piroger. En hel drös och frös ner. Det är ju rätt enkelt egentligen och gröten kokar ju mer eller mindre sig själv i en grötkastrull. Så ibland….nångång iblaaaand tittar husmor fram 😉 Det händer.

Nåja, idag ska trädgårdsmästaren titta fram. Om det projektet blir det next time.

Ha det gott alla! Trevlig Måndag!

Ibland hänger tavlorna snett…



En förstörd konstnär ser direkt en sned tavla. Ha, ha. Våra tavlor hängde snett men nu är de tillbaka på rakt…Hade en liten diskussion med barnen och fick igenom lite förslag till förändringar. Resultatet blev tidigare väckning och bäddade sängar.. var liksom inte samma panik i morse. Fast. När skolbilen hade åkt låg det kvar en telefon på gungstolen…en telefon som ska vara med i skolan då den hjälper till monitorering av blodsocker värdet. Så än engång fick denna mamma leverera till skolan efter skolstart. När ska man kunna förvänta sig lite ansvar? Nåja, ett misstag. Glad i alla fall att de lyssnade. Lite stränga tycker de väl att vi är…speciellt äldre killen som anser sig ha rätt att vara uppe längre än till 21 på vardags kvällarna. Men nej. Han får vara vaken, men på sitt rum. Han kan läsa till exempel.

Måste passa på att ta lite foton nu som jag kan se tillbaka på och minnas hur det ska se ut i hemmet… Har blivit inspirerad av Joanna Gaines när det kommer till farm house och inredning och kan tipsa att följa henne på instagram (ni vet de som drar programmet där de renoverar hus på fyran “Fixer upper”.) Hon kan hon. =)


Andas uuuuut. Andas iiiiiin. Nu börjar pulsen anta ett lugnare tempo och jag ser ett klart samband med att huset är i skick och hoppas nu innerligt att mina familjemedlemmar också inser vikten av att ha ett hem i ordning framför kaos (för de är egentligen ganska pedanta, speciellt mannen och den äldsta). Allas välbefinnande hänger definitivt delvis ihop med att huset är städat och i ordning, jag tillåter mej själv att sitta ner med en mugg te och bara vara i stunden. Ta in. Behöver det. Egentligen skulle en till ledig dag sitta fint så jag ännu skulle få komma ut i naturen…Varva ner. För mej och för babyn. Med en moderkaka som sitter alldeles för lågt borde jag lyssna mycket mer på min kropp… Ett balanserande på en tråd..


Det är skillnad på jobb och jobb. Det märker jag tydligt. Hoppar in på två olika ställen som sjukskötare (så länge jag orkar)…och på ena stället förväntas man delta i vården på ett sätt som håller på att bli lite för tungt för mej. Det är kämpigt att stå böjd och dra på spända stödstrumpor på andra människor och…att lyfta och vrida och vända på de äldre. Inte lika tungt fysiskt att sitta mer stilla och dela mediciner till exempel…måste se om jag måste avstå lite av det tyngre jobbet ändå. =( Man får inte vara dum…minns allt för väl hur det gick med graviditeten med mellersta killen…..då tog jag i för hårt och fick bli och ligga ganska tidigt i graviditeten och det är inget att leka med. Det vet jag ju..


Få se hur det ska bli med mina försök till vintersticklingar. Om allt går väl så kommer vi att få fler buskar av hallon, svarta vinbär, fläder, krusbär och mörka vindruvor…Igår fick mina skott komma i luckrig jord i krukor och ska nu stå svalt ända till halva sommaren då de hoppeligen fått rötter och kan planteras ut. Risken finns förstås att jag glömmer bort dem och glömmer vattna! Haha måste skriva upp kom ihåg text på min kritvägg. =)

Usch det blev spretigt detta inlägg. =D Nu ska jag iväg på jobb. Å på vägen planera vad vi ska odla här hemma för att bli mer och mer självförsöjande….

Gravidhormoner..

Jahapp. Det blev för känsligt för min kära man, mitt förra inlägg. Som tog illa upp att jag tyckte han inte hjälpte mej. Skrev alltså ett blogg inlägg om mina gravidhormoner och hur jag fått urladdningar osv. De som hann läsa, de hann. 😉 Tog bort det eftersom han ansåg sig bli utmålad. Det var inte det som var meningen utan snarare att göra narr av mina tokiga gravidhormoner. Det är så nu att hushållet inte riktigt fungerar när denna mamma jobbar ganska mycket och han med med allting utomhus. Det är främst barnen som helt lagt av att hjälpa. Inga sängar bäddas, inga rum städas. Man kommer hem å slänger av sig väska och utekläder i tamburen (där de råkar landa) och de är riktigt dåliga på att hjälpa till. Så ikväll måste vi ha ett familje möte och gå igenom lite regler..så hoppas jag det dysfunktionella skulle kunna bli funktionellt igen.

Haha vad roligt lade ner massor av tid på förra inlägget som jag bara tryckte på några sekunder på radera…så nu rann min “bloggtid” iväg och stiger jag inte upp nu och börjar med min städning så står jag här igen med ett hus i kaos innan nästa arbetspass.

Nåja, nya tag. Det hjälpte redan mej att få mina hjärtetyngder nerskrivna och att min man läste och tog till sig. Kanske var det menat så. Att det viktiga var att han fick en glimt av hur jag känner mej. Just nu.

Så nu. Upp och hoppa. Fixa hem och hus fint. För då mår alla bra igen en stund. =)

Återkommer inom kort (inte en vecka igen som det brukar ta)…

Hemvete & överraskningar

En skurk! Viskade lilla My. Som bara väntar på att slå ihjäl oss allihop! Ur Farlig midsommar s.38

Livet är spännande…försöker den lilla i magen påminna mej om genom de idoga sparkarna. Det blev väldigt spännande en kväll då jag kom hem och mannen överraskat med hemvete bröd bak så hela köket var fullt av bröd. Trodde då jag drömde. Nöp mig i armen och tänkte för mig själv, det här är nog en engångs företeelse. Men NEJ! Baket har upprepat sig! Han var inne på 4de gången här om kvällen…å det blir bättre och bättre. Ibland överraskas man.

Det tär på krafterna att vara gravid, det gör det. Man vill orka lika som man gjort förut men man inser att man mest hasar omkring och får inte så mycket gjort som man egentligen ville. För som jag sagt tidigare är ju alla idéer kvar men verkstan går lite långsammare om man säger så. Nå, det är mycket som “verkar fixa sig” i teorin, som inte är klart i praktiken. Grejer och djur som ska skaffas. Som ex det där med hönorna. Jag älskar ju fåglar och fjäderfä. Och med ljus och lykta letar jag efter lite ras höns så jag sku få så där vackra, vackra “påskäggen” i olika pasteller lagom till påsk. Nu verkar det som om jag fått kontakt med en på fastlandet, men… har lärt mej den hårda vägen att inte ropa hej innan hönsen är hemma. Men jag hoppas, jag hoppas så innerligt att jag snart har tre olika grupper höns här på gården. Åtminstone brown chick som jag har nu ( ni vet de där samma bruna hönorna som de har på Mandelmanns) och sen önskar jag mej maraner (en ras från Frankrike) som ger chokladbruna ägg och sen en blå eller grönvärpande ras! Få se, få se. Spännande!

Vad det också verkar så har vi en get klar, återstår att se vad den ska få för sällskap, finns önskemål om vi säger så. =) Väntar ivrigt nu att tjälen sku ta sitt pick och pack och försvinna så vi kunde få ner lite stolpar till hage. Eftersom vi bor på en gård där det huserat strutsar innan har vi kvar lite av detta stängsel och tror att det är precis det man bör använda för de rymningsbenägna getabockarna…(över det kommer de inte om man säger så).

Ibland får man panik när man vet att det finns 1000 saker kvar här på gården att göra innan den blir så där vackert som jag målar upp i mitt inre. Tak som sitter fast (delar av vårt stalltak flög all världens väg i stormen Alfrida och vi väntar ivrigt på svar från försäkringsbolaget så vi får fundera hur man löser det praktiskt och att det är ekonomiskt genomförbart). Nymålade väggar, vita knutar, blomlådor under alla fönster med prunkande grönska…mitt fina konstverk i mitten som ska bestå av en gammal släde full av blomster och i mitten en massa skyltar “fähusboden”, “visthusboden”, “lillstugan”, “silversmedjan” (blir inte klart till denna sommar, det kan ju ge falska förhoppningar), “skafferiet”, “galleri”, “strand”, “hopptorn” å så lite meter anvisningar efter det. Håller också på att planera trädgården för fullt. Vad kan vi odla, vad vill vi ha, vad äter vi osv, osv. Så i träd väg blir det fler äppelträd.. lite äppelodling (dricker mycket äppelmust i detta hus), hallon, havtorn och fler körsbärsträd! Kan det bli för mycket körsbär? Älskar körsbär!! Sen ska det odlas potatis, lök, purjolök, tomat, gurka och chili. Säkert nåt annat med som jag kommer på. Purjon och chilin står i alla fall redan i mitt “inneväxthus” och växer så det knakar.

Har ju oxå ett hemligt projekt (för min man) som jag ska överraska honom med då alla boenden och förråd är klara här. 😀 Det borde gå rätt lätt.. Har tänkt att man sku bygga vårt första (lite större) växthus, fast i snickarboden dvs förlänga långsidan med en massa fönster. Så samlar fönster lite i smyg… 😉 Pardörrar till huset har jag redan fyndat på en auktion i fjol somras. Gäller att planera i sitt stilla sinne… Det är en söder vägg och där blir riktigt varmt och soligt. Så tror det blir bra.. Vi får se. Älskar att ha projekt och att ligga och rita och skissa på mina planer. Å pojkarna ser fram emot att ha sommarjobb här på gården med att rensa och sälja i sin salukärra. Så vi är liksom alla överens och alla jobbar åt samma håll, så det känns bra. Nu ska jag börja forska på nätet i hur man gör då man tar “sticklingar” (heter nog inte så med träd men..) från körsbär och äpple och buskar. För tänker försöka mej på att inte köpa allt nytt…det kostar en förmögenhet och vill ju kunna föröka själv. Tur har man lärt sig lite genom programmet Mandelmanns på tv. 🖤

Ha en trevlig Tisdag allihop!

Gården rustas

Snorkfröken stack sin tass i mumintrollets. I alla fall, sa hon. Så länge du inte är rädd så lovar jag att inte vara rädd heller. Ur kometen kommer s. 115

Nu har vi kastat loss känns det som. Vi har lämnat den trygga hamnen och vår värld är upp och nervänd. Vi har lämnat goda inkomster bakom oss och klivit ut i intet. Ska skutan segla eller sjunka? Ena dagen tvivlar man starkt på sin tillvaro och andra dagen sätter man i en högre växel och gasar på. Det är rätt. Det känns rätt. Vi kommer att belönas. En dag betalar allt slit, svett och tårar sig. Det är bara att ha is i magen och vänta. Arbeta framåt, hålla siktet klart men vänta. Någonstans djupt där inne känner jag att det är rätt. Precis som den dagen jag i panik ringde till mannen i Spanien. “VI kan inte komma! Det känns inte rätt! Det finns planer som ska göras här. Här uppe i Norden. Min magkänsla är så stark. Den skriker NEJ åt att packa ihop oss och komma ner till Spanien nu.” Minns den dagen så starkt. Det var som om någon satt intill mej i bilen och försökte ruska om mej. Skaka i förnuft i mej. Det var någon som skrek i mitt öra. “Ni ska stanna!” “Ni behövs nu.” “Det finns planer. Jag har planer för er.” Rösten var så stark. Hela jag skrek inombords, det är fel! Vi kan inte. Vi kan inte komma. Inte innan vi vet vad meningen är här uppe. Det är nåt. Det är nåt vi ska känna in och göra. Och där är vi nu.

Känns som att gården går framåt nu med stormsteg (eftersom B jobbar 100% här hemma). Boenden renoveras och uppdateras och läggs ut på nätet och bokningarna kommer. De kommer! Det är det viktigaste. Djurgården växer. Första hönsflocken har kommit. Gröna ägg är på väg och där ska vi försöka kläcka fram lite aracuaner själva. Sen är det bara maranerna kvar. Hönsen med de mörkbruna äggen. Kaninmamman är vidtalad, två kaniner. Det är på G. Några får kan vi få låna och getterna ska jag ta tag i under veckan. Så när sommaren kommer ska hagar, grindar och djur vara på sina platser, gården fin och upputsad. Tänker lite sådär i värsta fall att vi får bygga teaterkulisser (haha) om vi inte hinner få allting tip top….att det som syns i alla fall är snyggt.. Vi har försökt lyssna på våra sommargäster och därifrån utgå från vad som behöver utvecklas. En sak är ex båtskjuts. Så en båt är beställd och hoppeligen kommer folk att bli nöjda med det vi kan erbjuda. Så finns en hel del datorarbete att göra för mej, snickra ihop lite olika turer här i vår skärgård osv. Förutom båtturer kommer vi också att erbjuda ponnyridning (körning), kajakuthyrning, osv. Säsongen är kort och det vet vi så väl, därför är det så viktigt att kunna ta in styghyror och nå en sådan standard som gästerna efterfrågar idag. Det ska vara internet, flat-tv, inne toa-badrum, tvättmaskin…ja, bekvämligheter helt enkelt. Å vet ni det bästa av allt, är att vi få njuta av den åländska sommaren till max! Vi får göra det vi gillar mest. Vi får vara med djuren, vi får vistas på sjön och vara hemma här ute i skären.

Glad vår!

Oj, vad jag har varit vissen, nockad av influensan, därför denna radio-silence. Är ännu inte i skick och saknar mycket av den vanliga energin. Så därför slänger jag bara in en kort video jag gjorde här om veckan. 🙂 Lite, glad vår liksom. 😉

 

 

 

 

 

 

 

 

NU tusan drar vi igång!

Nu känner jag äntligen att  lite energi är på väg tillbaka kanske kan det ha att göra med att solen strålar från en klarblå himmel, för att jag tror vi börjar vara på “rätt väg” med våra framtidsplaner med gården och så? Så mycket idéer som sprudlar under ytan, fast nog någon försöker säga att jag borde stå och måla nu så jag har London på det “torra”?? Varför jag säger så är för att efter att ha varit ute och kollat på mannen som jobbar i en av uthusen och kommer in tillbaka så är det plötsligt musik på g i rummet där jag brukar stå och måla. Eller kanske är det någon som vill glädjas med mej? Visa sin glädje över våra gårdsplaner?  Jag har inte varit där idag och inte har jag satt igång någon musik där heller. Men där skrålade Bonnie Tyler för fullt… blir full i skratt när sånt händer.

Några tavlor kom hem nu med flyttlasset från Spanien och en av dem är handen här nedan som jag målade i skolan i London. Har saknat den, den bär på en kontext som medför en varm känsla och jag känner hopp när jag ser den. Det är de gånger jag tycker jag lyckats med en målning, då den levererar något  och ger betraktaren en stark känsla. Då känner man sig lycklig som konstnär.

För gården då? Oj, vilka visioner jag har…(som alltid) den här gången innefattar den “djurgård” i ordets rätta bemärkelse. Vi har alltså tänkt utöka vår verksamhet efter mycket feed back vi fått från våra sommargäster så har vi bestämt att utöka både boende och så ska det finnas djur på gården för besökarna. Första kullen höns kom faktiskt igår! En gammal ras som heter Brown chick och ger de vanliga bruna äggen. Tio stycken och en tupp Albin har alltså anlänt som första i år. Tanken är att vi ska hålla oss med olika grupper (renrasiga) och få olika färger på äggen. Sen kommer vi som andra somrar fortsätta driva köpkärran vid vägen (eller pojkarna). De är deras sommarjobb, att odla, rensa och sälja ägg, potatis och grödor.

Andra djur som ska anlända under vårens gång är getter och kaniner i alla fall. Sen kanske (om vi inte själv skaffar) så kanske vi får låna något får/lamm. En riktigt bondgård där familjerna har möjlighet till både ponnyridning/körning, mata kaniner och klappa getter. Det har uppskattats av de gäster vi haft med åren och därför fick vi idén att utvidga. När man bor så naturvackert i den åländska skärgården och vet att många besökare gärna kommer hit sommartid så gäller det att “ta ut” det mesta av den perioden. Så nu är det lite ombytta roller. Min man jobbar med gården och husprojekten medan jag passar på att ta lite mer inhopparjobb inom vården och kan på det viset kanske också trygga min kommande mammapeng 😉

Man blir ju så otroligt inspirerad av program som Mandelmanns och andra trädgårdsprogram. Nu tusan, drar vi igång.

Ha en bra dag alla!!

En roman…om en vardag..

Isen bågnade, höjde sig och sjönk, och ibland kom kanonskottet av fest och förströelse som jagade kalla kårar av förtjusning över ryggraden på lilla My. Måtte de idioterna inte komma ut för att rädda mig, tänkte hon. Det skulle förstöra alltsammans.  Ur Trollvinter s. 116

Igen vaknade dom till ett winterwonderland! Det värsta var bara att hon förlagt adaptern till  kameraladdaren som nu stod där i ett hörn och skämdes, alldeles förfärligt död. Den måste hittas. Det måste tas fina foton. Tanten med pekpinnen pratade bak i hennes huvud.

Det fanns ingenting vackrare än när natten hade svept sitt tjocka snötäcke över ön. Bäddat in den i en romantisk sömn. Allt blir bra.  En bit av himmelriket hade landat alldeles utanför deras trappa. Vitt, fluffigt och mjukt.  Att springa omkring som lilla My och slänga sig i de mjuka drivorna var en lockande tanke. Till hästarnas nöjda frustande ljud skottade hon plikttroget gården. Lycklig av allt det fina. Någonstans i bakhuvudet hörde hon hans röst. “Om det fryser på är det bäst att få bort det..” Han var inte hemma och det skulle nog inte frysa på så förfärligt. Men i alla fall. Fanns ingen som fick igång den gamla traktorn nu. Han, som bemästrade den, var någonstans på vägen i det stora landet Spanien, körande i deras nya, bil. Någonstans i bakhuvudet klämde tanken till…”kör försiktigt se efter dem, han ska snart bli fyra barns pappa och han behövs..” Sommardäck…i ett vintrigt Europa. . det var klart oron kom.

Köket hade igen antagit en bråkig form, nyss hade det varit skinande rent då 3 års kalas hade ägt rum. Huset hade fyllts av glada människor, sen hade vardagen åter tagit plats. En vardag med sjukdom och elände. I två dagar hade den minsta suttit på soffan snorig och hängig tittat på sina favoritprogram på tv, när han var klar och redo att igen hoppa på dagiståget för en ny vardag så kom nästa sjuktåg farande. Ett sjuktåg som förde med sig allt för höga blodsockervärden och natten som hade varit  hade inneburit ett evigt vakande för att ösa på med mer och mer insulin för ett otacksamt blodsocker som vägrade tygla sig.

Allt för sällan fick den minsta i magen en åtanke. Stackars barn. Herregud. Det dåliga samvetet slog ett rappt slag i hennes ansikte. Nu sitter du ner och klappar om magen, damen med pekpinnen var tillbaka… Fast magen var så stor som den borde vara i vecka 20 betedde den sig så bra, så det knappt märktes att hon bar på ett nytt liv. Hjärtljuden var bra och än så länge nöjde den sig med att bara “vara”. Bra så.  Det var bara om promenaderna i den djupa snön i skogen blev lite för långa som den kunde göra sig påmind.

Hon sippade på sitt te och tittade ut. Tänk att fågelhus med fågelmat kunde innebära en sådan fröjd? Flera minuter per dag kunde hon ägna sig åt att iaktta dessa små liv och förundra sig över deras idoga arbete. Nu var det bofinkar, domherrar, hackspett, sparvar, gulhämpling men allra mest talgoxar och blåmesar som flög av och an och åt av det som bjöds.

Tänk så livet hade ändrat. Från ett väldigt hektiskt liv i London med heltidsstudier satt hon nu där på sin skärgårdsö och blickade ut på småfåglarna och planerade för den kommande våren. Den allt för snabbt snurrande världen hade igen antagit en behaglig rytm och ingen stress fanns på kartan (förutom små deadlines att hålla då och då men det var rimligt). Nu handlade vardagen mest om att se till så barnen hade rena kläder i sina skåp, så mat fanns och så de egna små projekten blev påbörjade och avslutade.  Men utan det ena, fanns knappast insikt att värdesätta det andra. På nåt vis hade rötterna dragit och barndomsdrömmen om egen gård och många barn och djur höll på att ta form.

Nu var det bara en vecka eller två innan första kullen höns skulle komma. Härliga småliv. Om det var nåt som älskades stort så var det att gå ut till hönsen och prata med dem, plocka ägg och fixa fint. I år skulle det bli bruna, chokladbruna, gröna och blåa ägg, var tanken. En get hage fanns med i planerna och givetvis getter till den. Odlingarna skulle förstoras och självhushållningen skulle få ta allt mer plats. Barnen pratade om kossor. De vill så gärna ha kossor…. Men någonstans hade hon lärt sig att allt på engång kunde bli övermäktigt så att bygga upp lite i gången var tanken. Det måste fortfarande finnas tid till skapande. Å det var lustigt för till viss del tog ju hela trädgårdsarbetet och odlande också och tillfredsställde den biten, sommartid. Pyssel, måleri, hantverk allt gick liksom hand i hand och födde samma ådra.

 

En liten gnagande oro fanns där och rev då och då. Tavlan. Tavlan till London hade inte fått ett penseldrag sedan två veckor tillbaka och klockan gick. Om det var något en graviditet gjorde så var det nog att lättjan smög sig på…eller orken sinade mer och mer. Trots järntabletter och vitaminer. Vissa dagar gick förbi ändå. Utan att man fick så mycket till stånd. Man kanske fick en bykmaskin med kläder upphängd, man städade stallet och plockade upp lite här och där och sedan var det mörkt. Med mörkret kom tröttheten smygande och den allt tyngre bakdelen hamnade oftast i soffan. Men med solen kom mer energi, den formeln var glasklar. Så framåt våren skulle hon piggna i. Självdisciplin, rapp-där kom ett piskslag. Mycket väl visste hon att de flesta människor ändå jobbade under hela sina gravididteter (vilket hon gjort förr hon också) så fanns ingen orsak att vara lat. Alls.

Mer kunde väl det förklaras med att det kreativa lite försvann under en graviditet. Vardagen tog sitt, sen den där brinnande känslan över att skapa bara låg där på halv låga och flammade till då och då. Det där att hjärnan fortfarande gick på utan hänsyn att kroppen inte orkade mer i samma takt var en ekvation som inte gick ihop. Den hade aldrig insett att när natten blev sönderhackad så fungerade inte kroppen mer som den skulle, inte optimalt. Det hade inte hjärnan fattat. Alls. Å en ständig fight dem två emellan tog väldigt mycket energi i anspråk… Suck. Speciellt idag, orken var borta. Plikttrogen hade hon ändå alltid varit och det som skulle göras, skulle det oavsett. Det var dags att sätta punkt, var nog inte många som hade orkat ända hit. Ända till slutet. För inlägget var inte särskilt upplyftande på något sätt. Utan mest bara ett utdrag ur en vardag. Så hoppas ni alla andra är mycket mer energiska! För det är en härlig känsla när man sprudlar av energi. Ta tillvara på den. Jag återkommer imorgon…med kanske? Ny energi?

 

tretusen ideér..

“Mamma ordnar det nog, sa mumintrollet.” Ur kometen kommer s.78

Den känslan får jag…fast jag egentligen inte alls känner så…. på nåt vis att nu slänger jag ur mej en massa knasiga idéer så barn och alla hör, egentligen utan att tänka igenom allting. Idéerna är av sådan karaktär att barnen lyser upp som ljus och fyller i “jättebra ide!” ..fast det kanske inte är en jättebra idé. Och en gnagande oro fyller mitt inre att jag gör dem besvikna. Ja, det jag svamlar om är mina tusen idéer om denna gård som innefattar än det ena och det andra djuret…planteringar…växthus…men å andra sidan slår det mej…att allt det där innebär en massa jobb!! Orkar jag? Snart fyra barns mamma…som sover varannan natt..samtidigt är jag ju sådan att har jag inte tillräckligt runt mej så blir jag lätt apatisk. Behöver ha tusen och en saker på g….men var går gränsen? Det är det som är det svåra. Ska jag binda upp mej med djur som ska mjölkas varje dag, två ggr/dag? Fast å andra sidan sku jag jättegärna göra ost.. Sku jättegärna kunna vänja mina barn med eget producerat och ekologiskt i vår giftiga värld. Å barnen vill gärna ha sin salukärra om sommaren vid vägen där de säljer grödor och ägg. Kan den utvecklas? Kan den vara fylld av tomater, gurkor, ägg, potatis, morot…kanske ost? Tycker tanken är lockande. Att man först kan stanna bilen här i vår by för att köpa ekologisk potatis, dill och ägg sedan köra några hundra meter vidare och köpa sig färsk fisk ur svärfars låda.

 

Det finns så mycket fördelar att ha djur och barn…de lär sig så himla mycket. Men sen kommer den där varnande rösten där någonstans i bakhuvudet….ska du ensam bära hela lasset så blir det för övermäktigt. Så funderar verkligen nu dag ut och dag in var och hur vi ska börja.. för till den slutsatsen kommer jag alltid. Börja nånstans, se vad du orkar med och ta mer an efter. Eller hur? Låter inte det vettigt? Stiger gärna upp i ottan och mjölkar getter för att sen gå in och laga ost…skicka iväg barn till dagis och skola och sedan få några timmar till mitt skapande. Sen kommer jag förstås att ha en liten, liten som också behöver dias tänkte jag skriva (haha) men med tider för djuren som inte sammanträffar med min mans jobb så sku det fungera..kanske?

Ja, ni hör…ojoj..ibland sku det bara vara skönt att trycka på någonstans “off” knapp…